– Min morfar var med om någonting under ockupationen av Norge. Han såg någonting, men han berättade aldrig för mig om kriget. Han blev svart i ögonen om man ens frågade, berättar Stefan Andersson efter en repetition på Kajskjul 8 dagarna innan premiär.

Pratade aldrig om kriget

Hans morfar pratade aldrig med någon om kriget. Inte med Stefans mormor och inte med någon av sina tre barn.

– Möjligtvis fragmentariska grejer när han var lite på lyset någon gång. Sedan har jag liksom fått lägga pusslet. Jag har varit i norska arkiv och hittat hans flyktingnummer och annat, fortsätter Stefan.

Stefans har skrivit två låtar om sin morfar på skivan ”Flygblad över Berlin” som släpptes under hösten och således två låtar även nu i showen.

– Först skrev jag Sotarpojken där jag försökte beskriva honom och vad han varit med om. Det är som att jag sjunger den till honom. Men sen kände jag att det inte duger, att han måste få svara på något sätt. Jag kan ju inte svara för honom, men min hypotes kring varför han aldrig sa något är att det antingen var för smärtsamt och att ingen skulle förstå, eller att han kände ett ansvar för att hans hat inte skulle föras vidare till mig. Och så hoppas jag det var. Det är en fin tanke.

De tankarna återspeglas i låten ”Sådant går i arv”.

Konceptskivor en nisch

Konceptskivor med påföljande shower om samma historiska händelser har blivit Stefan Anderssons alldeles egna nisch. Det började med ”Marstrandsfånge no 90 Kleist” från 2008, om fångarna på Carlstens fästning.

– Jag kommer ju från pop och rock och hade släppt några album innan. Sedan tog jag semester, vilket slutade med att jag hade semester i sju år. Jag hade helt och hållet tappat suget på musik och gjorde annat istället. Men sen hade jag en minut av magi under en tur på Carlstens fästning. Jag var där med min grabb och bara försvann iväg när guiden berättade. Direkt visste jag att jag skulle göra en platta om fångarna där och jag visste precis hur den skulle bli. Jag fick hela konceptet i knät.

Somrar på Carlstens fästning

Efter följde ”Skeppsråttan” om Göteborg under 1600- till 1800-talet, ”Teaterkungen” om Gustav III och ”Made in China” om Ostindiefararen Götheborg. Både ”Teaterkungen” och ”Marstrandsfånge no 90 Kleist” spelar han fortfarande på olika historiska spelplatser. Den tidigare bland annat på Livrustkammaren i Stockholms slott och Spegelsalen i Varberg. Elva somrar i rad har han spelat Marstrandsfången på just Carlstens fästning. När han nu tar sig an andra världskriget är det på sätt och vis ändå ett steg i annan riktning.

– Andra världskriget ligger närmre i tiden och berör oss på ett helt annat sätt. Det finns mycket smärta kvar fortfarande. Min inblick var just min morfar och jag såg var det gjort med honom. Det hade skadat honom ganska djupt.

Intresserad sedan länge

En viss fascination för ämnet har funnits med sedan barnsben men inför ”Flygblad över Berlin” har Stefan Andersson gjort research och läst på i fyra år för att försöka förstå, som han själv säger. Men det går inte att göra kom han fram till.

– Nej. Det går inte att förstå hur vi kan bete oss så fruktansvärt illa. Det har alltid funnits krig och fruktansvärda saker även om vi här har varit förskonade rätt länge nu.

Liknande strömmar som de som föregick andra världskriget går att se även idag. Även om Stefan Andersson inte vill stå med några pekpinnar på scen, så hoppas han ändå att en andemening kommer fram.

– Det jag önskar att folk tar med sig är känslan av egenansvar, att man är en del i samhället och att man måste ta det på allvar och inte putta över på andra att lösa saker. Det krävs i en demokrati att alla tar sitt ansvar, annars kan det hända en massa ruskiga saker. Det är även en hyllning till diplomati och kommunikation.

Flydde från Norge 1942

Föreställningen rör sig kronologiskt från 1939 till 1945. Men för att det inte enbart ska handla om krig och hemskheter har han även sökt andra ingångar till sina sånger.

– Jag läste och så hittade jag massvis med intressanta personer här och där. Det är ju kul att skriva från individnivå. Sedan hade jag massa idéer och lade ut de bästa på en tidslinje mellan -39 och -45. Så min morfar blir till exempel 1942, då han flydde från Norge. ”Den sista vargen” utspelar sig de sista krigsdagarna och hamnar då på 1945. Sedan höll jag på och justera så jag kände en slags röd tråd, och sedan satte jag igång och skriva låtarna.

Krig och misär kan tyckas som ett ytterst allvarligt ämne för en krogshow, eller vad man ska kalla det. Men Stefan Andersson, luttrad i formen som han är, har sina sätt att lätta upp stämningen för publiken.

– Det kan jag inte förklara hur jag gör, men jag har ett sätt som jag vet fungerar. Så länge jag mellanpratar om mig själv kan det bli ganska komiskt, och sen har jag skrivit några komiska inslag. Men jag har aldrig känt att jag är krogshowartist direkt. Jag vill mer berätta något för min publik.