– Det här är mitt försök att förmedla det läge vi lever i, en tid med kaotiska värderingar som hyllar jaget och individen trots att vi inte är någonting utan varandra, säger Staffan Göthe.

Han har alltid varit den grå och vardagliga människans dramatiker. Hans berättelser handlar om dem som står långt från centrum. Som i hans mest spelade pjäs En uppstoppad hund. Men i den här nya pjäsen bryter han ändå till viss del ny mark. Med 17 personer på scenen, med dans och musik, så är det här mycket större än det han har gjort de senaste åren.

Vinnare och förlorare

– På 2000-talet har jag skrivit för Brunnsgatan 4, Kristina Lugns teater. En liten teater som inte rymmer fler än tre skådespelare. Nu kände jag behov av något större, med mycket folk, säger han.

En slavisk dans har premiär den 26 september på Länsteatern i Örebro. Sedan spelas den också på Västmanlands teater innan den landar på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm senare i höst.

Staffan Göthe beskriver själv föreställningen som vildsint och absurd. Ett sätt att skildra verkligheten mer med sinnlighet och humor än att bara avbilda den, med målet att få oss att fundera över vem som anses vara en vinnare.

– Vi är så vana vid att tänka på oss som vinnare och förlorare. Men vem är då domaren?

Staffan Göthe själv då, kan han inte han anses vara en vinnare i detta spel där ära och berömmelse är viktiga pusselbitar? Han pjäser spelas på nästan alla svenska scener, han har själv spelat på Sveriges största och mest statusfyllda scener. Under flera år var han till exempel anställd på Dramaten. Jo kanske, medger han.

Inte bli ett varumärke

– Men jag har alltid älskat själva jobbet på teatern och varit livrädd för att hamna i kändisfabriken. Jag har alltid vägrat att sitta i soffor och prata om mitt privatliv. Och jag har bytt arbetsplats ofta för att inte fastna i det konkurrenstänk som drabbar oss alla ibland. Om man blir ett varumärke är risken att man ägnar för mycket tid åt att polera på det istället för att vara fri, säger Staffan Göthe.

Tiden ja, hur är det med den? På 90-talet och början av 00-talet levererade Staffan Göthe en ny pjäs nästan varje år. Nu är det några år mellan den senaste Kvart-i-femekot och den nya En slavisk dans.

– Ja, jag har växlat ned, säger han med ett skratt. Jag har varit van vid att hela tiden dubbelarbeta. Skriva på dagarna och spela på kvällarna. Nu vill jag koncentrera mig, ta det lite lugnare i mitt hus på landet, hugga ved och vara med barnbarnen.

Med något avslut handlar det inte om, trots att Staffan Göthe har fyllt 70. Snarare början på något nytt.

– Arbetet med en slavisk dans öppnade nya fönster och dörrar för mig. Nu kliar det i fingrarna efter att få skriva mer i samma riktning och jag har faktiskt precis börjat skriva på nästa pjäs.