Programmet är det senaste i en lång tradition av ”räddande ängeln”-tv, där ett gäng experter hjälper de hjälplösa att ta sig an saker som ett aldrig färdigställt byggprojekt (Arga snickaren) eller ett hem som har blivit för litet medan familjen har vuxit (Extreme home makeover). De senaste åren har en ny variant dykt upp,  där städning och framför allt organisering står i centrum. Plötsligt är en japansk klädvikningsguru någon som alla känner till – och två organisatörer i Nashville blir stjärnor på Instagram och får en egen tv-show. Vad hände?

Netflix hände. Eller mer specifikt bolagets finansiering och dess fingertoppskänsla för vad som är stort på sociala medier. Något som sex miljoner vill ha i sitt Facebookflöde kommer också ett antal av dem att vara beredda att betala för att se på strömningstjänsten. 

Men det finns några skiljelinjer mellan de olika programmens lösningar:

• Ska man jobba med det man har eller köpa nya saker – läs massa fantastisk förvaring – för att lösa problemet?

• Är problemet rent praktiskt eller grundar det sig i något djupare? 

Både vikningsgurun Marie Kondo och organiseringsproffsen i Get organized with The Home Edit fokuserar på det praktiska: ”Här finns en röra, låt oss ogöra den.” Kondos lösning är att jobba tillsammans med personerna och använda vad de redan har, exempelvis att använda gamla skokartonger för att vika t-tröjor i. The Home Edit kör ut personen i fråga och kliver i varje avsnitt in i hens hus med dussintals påsar med nyinköpt förvaring – praktiskt nog finns deras favoriter som en egen linje produkter hos Wal-Mart – som ska ge den sinnesro vi alla suktar efter. 

Härom året återuppståndna Fab Five går mer på djupet och försöker hjälpa själva människan och inte bara hens hem. ”Okej, du slutade klippa dig när din fru dog?” ”Om du ska vara en bra chef måste du börja med att älska dig själv.” Och så vidare. Det är gjort med stor respekt för personen, som ofta upptäcker helt nya sidor av sig själv medan snickare och målare stöper om hemmet i grunden.

De Netflix-produkter om organisering som är tydligast i sin samhällskritik är de två filmer som gjorts om/av duon The Minimalists. De var båda aspirerande kapitalister och jobbade 80-timmarsveckor i tron att ”om jag bara tjänar sexsiffriga dollarbelopp/köper det där huset/får en befordran blir jag lycklig”. Så småningom insåg de att ju närmare de kom sina drömmar, desto längre bort sattes nästa mål. En radikal minimalism är lösningen menar nu de två, som också har tagit avstånd från reklam –”because advertisements sucks”. 

Här finns pudelns kärna: konsumtionen. Vi dränker oss själva i budskap om att vi kommer att bli vackra bara vi köper rätt nattkräm, att vi kommer att älska våra hem bara vi köper ett lite mer perfekt soffbord. Så mycket går ut på att köpa oss fria från vår olycka och våra osäkerheter. 

Och vet du vad? (Det tror jag du gör.) Det funkar inte. 

Undersökningar visar gång på gång att vi köper saker som vi inte behöver – och sedan inte använder.

Så fort vi har fått den snabba kicken av ett nytt inköp har det fyllt sin roll och kan sedan hamna i något skåp, med prislappen kvar. Undersökningar visar gång på gång att vi köper saker som vi inte behöver – och sedan inte använder. Inte konstigt att huset är fullt med prylar.

I en värld där så många stora skeenden ligger bortom vår kontroll är det trösterikt med projekt som känns hanterbara, som att sortera en strumplåda. Och ja, det vore härligt att ett gäng fräscha personer virvlade in och bar alla mina saker till en hangar. Men nog är det klokare för de flesta av oss att börja inifrån. Vad är det för tomrum i oss vi hoppas att konsumtionen ska fylla? Kanske ska vi alla fundera ett varv på det nästa gång vi känner suget efter ett nytt soffbord.