Två spel som blivit dominanta det senaste decenniet är League of Legends och Dota 2, varav ”LoL” hittills dragit det allra längsta strået. Genren kallas moba, ”multiplayer online battle arena”, och är ett slags lagbaserad strategi, där de båda sidorna gör sitt bästa för att ödelägga motståndarnas bas. Det är raffinerat, charmigt, beroendeframkallande i ordets bästa bemärkelse – och redan mer populärt att följa live än vissa ”riktiga” sporter. De största turneringarna i spelet har dragit till sig uppemot 100 miljoner unika tittare.
Super Smash Bros Ultimate
(Nintendo Switch)
Med tanke på Nintendos barnvänliga rykte är deras populäraste tävlingsspel förvånansvärt antagonistiskt. I Super Smash Bros Ultimate gör karaktärer från Super Mario, Zelda, Pokemon och en hoper andra spelserier upp i kaotiska matcher à 4 spelare, där målet är att slå ut motsåndarna från arenan. För vuxna gamers är det en nostalgitripp fullproppad med ikoniska banor, figurer och melodier, men matcherna är lika roliga och välkomnande för nykomlingar med noll förkunskaper. Och till skillnad från det konkurrerande fightingspelet Mortal Kombat finns här inga bikinibrudar som avslutar matchen med att klippa huvudet av sin motståndare.
Fortnite
(PC, Mac, IOS, Android, Playstation 4, Xbox One, Nintendo Switch)
Fortnite går, rent krasst, ut på att döda människor. Men jämfört med de kallblodiga krigsspel (Call of Duty, Battlefield) som riktar sig till vuxna, är Fortnite färgglatt, förvånansvärt oskuldsfullt – och uppfinningsrikt. Istället för att bara kuta omkring och skjuta allt man ser, kan man i hisnande hastighet bygga olika konstruktioner, exempelvis en trappa för att ta sig högre upp i spelvärlden, eller väggar som burar in en motståndare. Med tanke på hur snabb man behöver vara både i tanken och avtryckarfingret, är det inte konstigt att Fortnite totaldomineras av barn och tonåringar.
Overwatch
(PC, Playstation 4, Xbox One, Nintendo Switch)
Precis som Fortnite är Overwatch ett intensivt tävlingsinriktat skjutspel riktat till en yngre publik. De drygt 30 olika hjältarna man får välja mellan ser ut som om de designats av Pixar, och den som vill få reda på mer om dem kan göra det via humoristiska animerade sekvenser. Själva matcherna är dock hetsiga affärer, som tenderar att bli riktiga nagelbitare. Två lag à 6 spelare gör upp om herraväldet på en av flera olika arenor, och om Fortnite kretsar kring kvicktänkt kreativitet, är samarbete A och O i Overwatch. Varje hjälte med tillhörande superkrafter har sin egen tydligt definierade roll i striderna, och den som vägrar samspela ödmjukt blir inte långlivad.
Minecraft
(PC, Mac, IOS, Android, Playstation 4, Xbox One, Nintendo Switch)
Tidernas största spelsucé är svensk. Minecraft, som är populärt i alla åldrar, har hyllats för att det både är kreativt, socialt, relativt fritt från våld, och närmast meditativt avslappnande. Spelet liknas ofta vid digitalt Lego, som ger en stor frihet att bygga hur enkla eller avancerade konstruktioner man vill, varpå man visar upp resultatet för kompisarna. En underlig twist är att Minecrafts ursprunglige skapare, Markus Persson, skaffat sig ett rykte som bitter ”men’s rights”-aktivist på Twitter. Ingen vi rekommenderar att dina barn följer – eller du själv, för den delen.
Rocket League
(PC, Mac, Linux, Playstation 4, Xbox One, Nintendo Switch)
Fotbollssimulatorn Fifa må vara ett fantastiskt populärt spel. Men som publiksport får det ofta se sig besegrat av den udda uppstickaren Rocket League – ett fotbollsspel med bilar istället för människor. Rocket League kom från ingenstans 2015 och uppnådde en explosiv popularitet i e-sportkretsar. Konceptet går ungefär lika snabbt att begripa som att beskriva; innan man vet ordet av sladdar man rutinerat runt i de fräcka små fordonen och gör raketdrivna hopp för att ”dribbla” in en enorm metallboll i motsåndarnas mål. Precis som de flesta spel på denna lista är Rocket League ett så stort fenomen att det arrangeras massiva turneringar med miljontals kronor i prispotten.
Sedan mediets födelse har föräldrar undrat om barn kan ta skada av sitt spelande. Det enkla svaret är ja – men sanningen är egentligen något mer nyanserad.
På 90-talet var TV- och datorspel en tacksam måltavla när debattörer och tyckare sökte orsaken till såväl ungdomsfetma som skolskjutningar. Sedan dess har flera saker förändrats. Spelutbudet i sig har blivit mer nyanserat, och mindre enkelspårigt brutalt. Spelandet har samtidigt blivit en mer inkluderande mainstream-hobby. Och lösa antaganden har successivt kunnat bekräftas eller dementeras av faktiska forskningsresultat.
Häftig debatt
Länge rasade en häftig debatt om så kallat spelberoende – en debatt som i början eldades på av anekdotisk bevisföring och krigsrubriker. Det var inte förrän 2018 som spelberoende klassades som en psykisk sjukdom av WHO. Och det är fortfarande oklart hur utbrett problemet är. Den mest omfattande studien hittills, ”Prevalence of Internet Gaming Disorder in German adolescents”, genomfördes i Tyskland 2015. Den kom fram till att 1,16 procent av deltagarna led av spelberoende.
Statens medieråd menar att det är svårt att dra gränsen mellan flitigt spelande och ”problemspelande”. Några symptom som kan peka på det sistnämnda är när spelandet leder till att barnet avskärmar sig socialt, tappar intresset för andra hobbies, och blir oförmöget att reglera sitt spelande.
Uppmanar till köp
Frågan om spelberoende har aktualiserats igen av en nyare kontrovers: loot-lådor. Det här är ett inslag som liknats vid digitala lotterier. För riktiga pengar uppmuntras man att köpa framslumpade belöningar och uppgraderingar till spelen (exempelvis nya hjältar, bättre vapen eller snabbare bilar). Enligt Folhälsomyndigheten finns ett tydligt samband mellan ungdomar som köpt loot-lådor och spelat om pengar, det vill säga traditionell gambling. Huruvida loot-lådor ska regleras kommer avgöras av Spelmarknadsutredningen, som beräknas vara klar 31 oktober.
Spelandet har dock också positiva effekter. Enligt den akademiska tidskriften Frontiers in Human Neuroscience ”förbättrar” spelandet våra hjärnor på en rad sätt. Exempelvis kan det förhöja vår koncentrationsförmåga, finmotorik och så kallade visuospatiala funktioner, det vill säga hur skickligt vi analyserar relationerna mellan objekt omkring oss.
Och när det gäller den allra mest seglivade myten om spelens negativa inverkan, nämligen att de ger upphov till verkligt våld, är bevisen alltjämt så gott som obefintliga. Det har dock inte hindrat Donald Trump från att rasa mot en påstådd koppling mellan spelvåld och masskjutningar.
