Bokhösten 2019 tycks mig just som en sådan period när jag bläddrar igenom Svensk bokhandels stora katalog. Trots att hösten traditionellt sett brukar vara den tid då de viktiga böckerna publiceras hittar jag bara en handfull tunga namn: Monika Fagerholm, Steve Sem Sandberg och Klas Östergren. Även Thom Lundberg – som i mitt tycke skrivit 10-talets bästa debut (”För vad sorg och smärta” 2016) – bör nämnas med romanen ”Föreställningar” som utspelar sig i operavärlden. Men i övrigt? En och annan intressant titel av halvkända författare och en ny bok i David Lagercrantz ”Millenium”-serie (men vem bryr sig?). Inte ens bland bilderböckerna för barn – svensk litteraturs paradgren – hittar jag de riktigt stora namnen.
Dignar av spännande titlar
Med detta sagt är inte bokhösten 2019 ett litterärt sett ointressant halvår. Faktum är att Svensk bokhandels höstkatalog dignar av spännande titlar – men de är nästan uteslutande översatta sådana. Till exempel publiceras Margaret Atwoods uppföljare till ”Handmaid’s tale”, med den svenska titeln ”Gileads döttrar” i slutet av september. Michel Houellebecqs ”Serotonin” – som sägs ha förutspått de gula västarna – kommer i oktober. Karl-Ove Knausgård publicerar två tunna böcker, dels en essä om att skriva, dels en omdiktning av Ibsens ”Peer Gynt”. Även Silvia Avallone, Han Kang, Vigdis Hjorth, Kazuo Ishiguro och Colson Whitehead kommer med nytt. Liksom Naomi Klein, som framåt vintern publicerar ”I lågor” – en plädering för en Green new deal. Den kommer säkerligen bli höstens facklitterära höjdpunkt.
Natur & Kultur inleder också en spännande serie där författare från olika länder omdiktar Ibsens samtidsdramer. Här ingår Vigdis Hjorth, Merete Pryds Helle och Klas Östergren. Och i slutet av året publiceras Matilda Gustavssons ”Klubben” – berättelsen bakom reportaget som nästan fick den svenska akademien på fall. Trots en viss stiltje i den svenska författarkåren tycks det komma ovanligt mycket böcker med potential att vidga, om inte medvetandet så i alla fall kulturdebatten.
Viss avmattning
Något mera? Tja, jag tycker mig se en viss avmattning i vågen av arbetarlitteratur, som varit det intressantaste litterära fenomenet under hela 2000-talet. Vanligtvis brukar jag hitta åtminstone tio titlar i varje bokkatalog, men hösten 2019 finner jag bara två–tre stycken. Med detta sagt inleder Susanna Alakoski en episk romansvit i fyra delar, som ska handla om den finska migrationen till Sverige under hundra år. ”Bomullsängeln” lyder titeln – håll utkik efter den.
Henrik Bromander – ”Shahid/skärvor”
(Galago)
Bromander är tillbaka med sin första grafiska roman sedan den fenomenala ”Smålands mörker”. Boken handlar om en svensk konvertit som ansluter sig till IS och en kvinnlig konstnär i akut livskris. Kommer säkerligen vara lika spännande och välresearchad som allt Bromander skriver.
Lucia Berlin – Kväll i paradiset & Välkommen hem
(Natur & Kultur)
2016 översattes hälften av Lucia Berlins samlade noveller i boken ”Handbok för städerskor”. Själv blev jag störtförälskad och beskrev Berlin som ”en Charles Bukowski i städrock; en briljant stilist som får whiskyn i pappmuggen att glittra” här i ETC. Nu översätter Natur & Kultur den andra hälften av novellerna, samt hennes självbiografi, i en volym.
Lars Gustafsson – Dr Weiss sista uppdrag
(Norstedts förlag)
Lars Gustafsson skrev bara en handfull science fiction-noveller under sin livstid. Men oj vad bra de var – som om han tagit det bästa från Borges, Dick och Le Guin, och slagit ihop det i kondenserat format. ”Dr Weiss sista uppdrag” blev det sista Gustafsson skrev: en roman om en tidsresenär som rör sig mellan 1850-talets Potsdam, 1950-talets England och vår samtid. Vi är många som har längtat efter Gustafssons återkomst till sf-genren.
Michel Houellebecq – Serotonin
(Albert Bonniers förlag)
Sverige är lite sena på bollen med Houellebecqs nya roman: i grannländerna Norge och Danmark publicerades den redan i början av året. Ändå kommer det bli en högtidsstund att sätta sig ner med den franska provokatörens senaste berättelse som – likt alla Houellebecqs romaner – kretsar kring en deprimerad och sexuellt frustrerad man i medelåldern. Som – specifikt för den här romanen – utreder det europeiska jordbruksstödets konsekvenser.
Elinor Torp – Vi, skuggorna. Berättelser från ett Sverige du inte känner till
(Leopard förlag)
Elinor Torp är Sveriges bästa arbetsmarknadsreporter. Punkt. I böcker som ”Döden på jobbet” och ”Jag orkar inte längre” har hon skrivit skakande reportage om arbetsplatsolyckor och mobbing på arbetsplatsen. Nu är hon tillbaka med en bok som undersöker den växande svarta jobbmarknaden i Sverige. Om jag känner Torp rätt så kommer den vara lika rafflande som en thriller.
Naomi Klein – I lågor. Brandtal för en radikal klimatpolitik
(Ordfront förlag)
Klein brukar vanligtvis ta ett halvt decennium på sig för att skriva en ny bok, som ofta blir en riktig tegelsten. Men samtiden står – som bekant – i lågor. Kort efter att Trump valdes till president publicerade hon en bok om honom och nu – bara några månader efter att Alexandria Ocasio-Cortez lanserat förslaget om en Green new deal i USA – har hon skrivit en bok om behovet av en sådan.
