Ännu ett sorgligt tecken på att färre människor bryr sig om konst överhuvudtaget, kanske.

Malick har visserligen aldrig varit en superkommersiell regissör, men hans ”The Tree of life” (2011) vann Guldpalmen i Cannes och var ett fenomen där publiken fick följa existensens födelse från big bang fram till en biblisk uppväxtskildring i USA:s 50-tal med Brad Pitt som elak pappa. Sedan dess har han inte varit lika bombastisk. Hans spirituella uppföljare ”To the wonder” (2012), ”Knight of cups” (2015) och till viss del ”Song to song” (2017) fick svala eller polariserande recensioner trots att de alla verkade sammanlänkade tack vare Malicks konsekventa estetik.

Alla utspelade sig i nutid, och fångade samtidsmänniskans ansträngningar att hitta i kärlek mot en fonds av Malicks svävande foto och hans återkommande tema om religiöst sökande.

”A Hidden Life” hyllas nu som Malicks stora återkomst. Filmen är baserad på verkliga händelser och handlar om Franz Jägerstetter, en bonde från en by i Österrike, som vägrade svära trohet till Hitler under andra världskriget.

Det kanske låter som en skolfilm för högstadiebarn om hur man säger nej till ”hat och hot”, men i Malicks händer blir det någonting mycket större.

Som en ironisk blinkning till hans roll som naziofficer i Quentin Tarantinos ”Inglorious basterds” spelar tyske August Diehl rollen som Jägersetter helt utan cynism, med ett nästan orealistiskt gott hjärta.

”Jag vill rädda mitt liv, men inte med lögner” säger han när byborna i den vackra lilla bergsbyn börjar kalla honom förrädare.

Liksom många av Malicks rollpersoner kämpar Jägersetter med sin tro, som för honom är djupt sammanflätad med hans ideal. Men han hittar ingen tröst hos de lokala prästerna som råder honom att hålla sin mun stängd och göra som han blivit tillsagd. Han får istället stöd hos sin fru Fani (Valerie Pachner), som är orolig men respekterar hans okuvliga vilja att inte svika sig själv.

Malicks flytande foto får en ny dimension när Jägersetter flyr, åker fast och hamnar i nazifängelse. Den svävande kameran som tidigare fått bergsslätterna att framstå som ett gränslöst paradis, får fängelset att framstå som en bur omöjlig att flyga ut från.

”Det finns en skillnad mellan lidandet vi måste uthärda och lidandet vi väljer” säger Jägersetter i en voice over, och även om Malick gör kristna filmer framstår aldrig hans verk som religiös propaganda eller som en föreläsning.

”A Hidden Life” landar i den altruistiska sensmoralen att det är de osjungna hjältarna från historien – som Jägersetter – som gör världen bättre.