Bra pekböcker är vi inte bortskämda med. Ofta får föräldrar nöja sig med att läsa om klassiker som Barbro Lindgrens Max-böcker och Anna-Clara Tidholms ”Knacka på” gång på gång. Men under våren kom det en ljuvlig pekbok om en koalaunge som vill göra allt – på pappas rygg. Han äter, leker och – ja – kissar där. Men en dag får Koko syn på en sak som lockar honom att lämna den trygga platsen. Dubuc har hittat en perfekt balans mellan text och bild – en del saker sker okommenterade i illustrationerna. Budskapet är att om ett barn själv får välja när hen ska släppa pälsen blir det tryggt.
Jonna Björnstjerna
”Sagan om den underbara familjen Kanin och rymdskeppet”
Björnstjerna illustrerar inte bara skräckböcker för barn. Hon skriver även den bästa serien i genren för de minsta. Sagan om den underbara familjen Kanin är ett slags skräckfabler som för tankarna till Heinrich Hoffmans klassiker ”Pelle snusk”. Precis som Hoffmans berättelser bygger Björnstjernas på att saker som de vuxna skräms med finns i verkligheten: till exempel Godistrollet eller den fasansfulla fru Skräck. I den senaste delen är skräckmomentet nedtonat – Lillebror träffar marsianer som kommit till sagoskogen för att stjäla träd. Även Lillebror fångas, men som tur är har han en foliehatt på sig.
Owen Davey
Galen i grodor
Det senaste årtiondet har det kommit kopiösa mängder faktaböcker för barn så det gäller att sticka ut för att synas. Det gör författaren och illustratören Owen Davey, med böcker om katter, apor och hajar på sitt cv. Davey jobbar med hårt stiliserade bilder utan skuggor, som ändå känns märkligt realistiska. Kondenserade faktarutor förmedlar underhållande kuriosa. I sin senaste bok ”Galen i grodor” får vi bland annat lära oss att grodor blundar när de sväljer för att pressa ner sina byten – med hjälp av ögonen.
Stephen Chbosky
Den osynlige vännen
Chboskys nästan tusensidiga roman om en pojke som bygger en portal till en annan värld i en träkoja är kanske inte den originellaste skräckromanen jag har läst. Bitvis är den lite väl lik ”Stranger things” och Stephen Kings ”Köplust”. Men bortser man från det är det en sjuhelvetes resa, lika välberättad som fasansfull. En glittrande uppväxthistoria och en episk skildring av slaget mellan gott och ont. Och karaktären ”den väsande kvinnan” kommer – kan jag lova – ge dig skräckhallucinationer i sommarsolen.
Colson Whitehead
Nickelpojkarna
”Nickelpojkarna” utspelar sig visserligen på 1960-talet och handlar om en uppfostringsanstalt. Ändå kan jag inte tänka mig en bättre bok att läsa under Black lives matter-protesternas år. Romanen handlar om två pojkar – den ena foglig, den andra en revoltör – som bestämmer sig för att fly från anstalten. I bakgrunden har medborgarrättsrörelsen vaknat och pojkarna symboliserar olika sidor av den. Anledningen till att boken känns så aktuell är att den inte skildrar rasism i egentlig bemärkelse, utan institutionell likgiltighet som förstärker samhälleliga orättvisor. En ”lidandemaskin” med Whiteheads precisa språk.
Björn Forsberg
Fartrusiga
Den bästa, mest underhållande fackboken på år och dagar smögs ut av förlaget Ord & visor i en pytteliten upplaga i slutet av förra året. Det är sorgligt att så många kommer missa den, för Forsbergs idéhistoria över resandet i Sverige är, ptja, ett mästerverk! I spränglärda kapitel, på en svängig prosa, berättar författaren om hur människan färdats. Från medeltidens fotvandringar, via 1800-talets kanalfärder där Sverige var en stormakt på området, fram till det sena 1900-talets flygplan. Dessutom visar han, kontraintuitivt, att hastigheten i samhället minskar. Vem färdas med överljudsflyg idag?
Suzanne Collins
Balladen om sångfåglar och ormar
Den fjärde delen av ”Hungerspelen” är den klart bästa hittills. Det är en prequel där vi får följa den fruktade diktatorn Corialnus Snow i hans ungdom, hur han går från att vara en empatisk yngling till en maktlysten galning. En isande psykologisk studie där de blodiga gladiatorspelen observeras från patriciernas läktare. Snarare än från marken bland plebejerna, som i tidigare delar.
Danny Dorling
Slowdown
Piketty får ursäkta, men den senaste tidens intressantaste samhällskritik kommer inte från hans ”Capital & ideology” utan den brittiska geografen Danny Dorlings ”Slowdown”. I boken visar författaren hur ”de-acceleration” präglar så gott som alla aspekter av samhället idag. FN skriver gång på gång ner befolkningsprognoserna, tillväxten har stagnerat sedan 70-talet och de banbrytande upptäckterna blir allt färre. Men det som gör boken så fin är att Dorling visar att detta inte behöver vara något dåligt. Avtagande tillväxt kan också betyda stabilitet – om det sker under politiskt kontrollerade former.
Kjell Espmark
En sky av vittnen
”En sky av vittnen” är den avslutande delen i den 90-åriga Espmarks lyriska trilogi om de döda. Författaren lånar sin röst till de utplundrade och plågade, till exempel pojken som gömmer sig i jasminbusken medan samurajerna bränner ner hans by. Resultatet är en vacker bok, som för en lågmäld gerillakamp från de dödas rike. Boken kommer i en lyxig utgåva där de två tidigare delarna ingår.
Annie Ernaux
Åren
Ernauxs märkliga självbiografi från 1940 till 2006 där författaren inte skriver ”jag”, utan ”man”. Som om det bokstavligt talat var gemene man som stod i centrum snarare än författaren själv. Resultatet är en mäktig kollektivroman, som friktionslöst fångar övergången från efterkrigstidens välfärdsstat till det nyliberala konsumtionssamhället.
PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC
Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
