Vissa trivs bäst med att spendera de lediga sommardagarna med en god bok i hängmattan. Andra njuter av att ge sig iväg ut på sjön i gryningen med inget annat än en termos och ett okänt mål.
– När man paddlar är man så nära naturen man kan komma. Man betraktar den inte bara, man är en del av den, säger Per Åsell.
Han skaffade sin första kajak som sjuttonåring och sedan dess har förälskelsen bara växt. I dag paddlar hela familjen.
– Det är ett härligt sätt att umgås. Man kopplar ihop kajakerna med varandra, guppar omkring på det öppna vattnet med varsin kaffe och filosoferar.
”Som ett dagis”
När sonen började i kanotskola vid Örebro Kanotförening blev Per själv engagerad i samma klubb. I dag är han aktiv som tränare och spenderar mycket tid vid föreningens bryggor och båthus vid Slussen.
– Det här är verkligen mitt smultronställe. Jag är här och gosar med min kajak, den ska vaxas eller fixas till på annat sätt. Sedan finns det ju en social aspekt i att umgås med de andra kanotisterna. Vi diskuterar någons nya stormkök eller nya kanot. Det är som ett dagis, man kommer aldrig härifrån, säger han och skrattar.
Tid för långfärder
För Per är det inte nödvändigt att invänta semestern för att njuta av Örebros vatten. Det händer ofta att han paddlar ut en sväng före jobbet bara för att se solen gå upp över Hjälmarsberg. Under sommaren finns det dock tid att ge av sig på längre färder. Tidigare semestrar har han åkt ut på långturer vid västkusten eller Sankt Anna i östgötska skärgården, men de senaste åren har han mest paddlat i Hjälmaren.
– Vi har så otroligt många fina platser och sjöar runt om Örebro, jag har inte hunnit paddla i mer än en bråkdel av dem.
Ett av sommarens mål är att paddla till Vätterns norra skärgård och tälta tillsammans med familjen.
– Att resa iväg långt för att få en häftig naturupplevelse känns onödigt tidsödande. Varför gå över ån efter vatten?