Solodebut & comeback

När Graveyard slog igenom stort 2007 så hade Truls Mörck redan lämnat bandet. Han var med och skapade och spelade in den självbetitlade debutplattan men när den väl kom ut i skivaffärerna så hade Truls valt andra vägar.

– Det är svårt att sätta fingret på vad det var. Men det kändes svårt för mig då att gå all in på ett rockband. Jag höll på med konst, skulpturer och elektronisk musik och hade svårt att koncentrera mig på en sak, så jag valde att hoppa av, berättar han.

Har gjort nästan allting själv

Nästan åtta år senare står han med en ny självbetitlad debutskiva. Fast den här gången bär den hans eget namn, och han har skapat den så gott som helt själv.

– Det är en soloplatta i hög grad. Jag byggde upp en studio ute på Grötö som jag kommer från och spelade in den själv. Jag har lagt kring 90 procent av instrumenten. Men jag har även fått hjälp av bandet Albatross som har kompat på ett par låtar.

Åren mellan Graveyard och solodebuten har Truls återfunnits i banden Den stora vilan och Slowgold. 

– Den stora vilan kör på utan mig. Där hoppade jag av successivt kan man säga, i takt med att solomaterialet började växa fram.  Det är väldigt demokratiskt och alla har lika mycket att säga till om i Vilan. Men samtidigt hade jag mer idéer än vad jag fick plats med, så då blev det dags att göra en soloskiva.

”60-talsgrejen kommer jag aldrig ifrån”

Den egna musiken tar avstamp i samma skifte mellan 60- och 70-tal som både Graveyard och Den stora vilan är sprungna ur. Men tillvägagångssättet har enligt Truls varit väldigt annorlunda.

– 60-talsgrejen kommer jag aldrig ifrån. Den sitter så pass djupt rotad i mig. Men i banden har vi jobbat mest med improvisation och jammat fram det mesta, vilket vi har fångat genom att spela in mycket live. Det här är i stället en studioskiva med eftertanke i stället för i stundens hetta, eller vad man ska säga.

Truls vill inte göra något stort nummer av att skivan är gjord just ute på Grötö, något som många skribenter har varit glada att vinkla på.

– Nej, skärgården är inte så närvarande i musiken. Mer ensamheten och isoleringen i så fall.

Processen har tagit nära två år, men grunderna till en del av låtarna har funnits med betydligt längre än så.

– När jag var 15 så grundlades mycket av mitt musikintresse och det är många gamla idéer som kommer ut nu. Själva låtarna är ganska nya men jag har liksom kanaliserat ut saker som jag har burit runt på länge först nu.

Plattan släpps på det relativt nystartade skivbolaget Fetish i Göteborg. Den följs upp med spelningar i Stockholm, Malmö och den 18 april på Pustervik i Göteborg. Ska det bli fler gig än så, så får det vänta till sommaren, för strax väntar en månads USA-turné med Graveyard, där Truls alltså precis har gjort comeback.

– Det är jättekul och känns helt rätt. Extra roligt att jag kom med precis i början av en ny platta. De behövde någon som kunde lägga bas på låtarna när de låg på demonivå, alltså innan skivan. Sedan fungerade det så pass bra så de frågade om jag inte ville fortsätta. Det blir lite småkrockar med sologrejen, men inget som inte går att lösa med lite planering.