BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Vi gör det ofta så komplicerat med normbrytningar. Så länge vi gör en stor sak av det blir det svårt med förändring. Vem någon älskar eller hur de identifierar sig borde egentligen inte spela någon roll i en bok, därför är det extra viktigt att få med det utan att fästa så stor vikt vid det.
Anetter Skåhlberg pratar ofta om sina böcker med skolklasser och berättar att de barn hon pratar med sällan ifrågasätter vem hennes karaktärer älskar.
– Problemen ligger inte hos barnen. Ju mer vuxna låter det vara naturligt desto enklare blir det. Rent krasst tycker jag att man vid ett ganska tidigt stadium borde prata om vad det betyder att till exempel vara hbtq-person i skolan, det borde finnas på dagordningen. Vi har ett gemensamt ansvar rent samhällsmässigt.
Inom litteraturen görs framsteg, säger hon, men inom barnfilmen är det ännu en bit kvar.
– Filmen ligger ännu längre efter, åtminstone för barn.
Däremot vill Anette Skåhlberg inte nödvändigtvis se fler böcker som gör en stor poäng av att ett barn exempelvis kan ha två mammor.
– Om man hela tiden pratar om att ett barn har någonting speciellt eller är kär på ett sätt som är annorlunda och lyfter det väldigt mycket blir det ett problem, det verkar mer som någonting jobbigt och besvärligt. Annars blir en bok lätt ”boken om någon som är på ett visst sätt”, vilket kan behövas ibland, men då tror jag inte att vi kommer så långt i det stora hela.
”Bidrar till osynliggörande”
Frank Berglund tycker också att det finns en tendens att berättelser om hbtq-personer kretsar kring just att de handlar om hbtq-personer.
– Jag vill att det ska ses mer som någonting självklart. Det blir också allt vanligare att barnkultur handlar om stjärnfamiljer, men då är fokus på familjen. Generellt ser man inte barn som egna personer med egna identiteter som ska uttryckas och utforskas, det handlar ofta mer om hur barnen ska förklara att de till exempel har två pappor.
Frank Berglund säger att det alltid är viktigt med böcker och filmer som barn kan känna igen sig i och relatera till.
– Att det saknas barn som är hbtq-personer i barnkulturen bidrar till ett fortsatt osynliggörande. Det är viktigt att kunna se sig själv speglad på det sättet och jag tror även att det är viktigt för heterosexuella cis-barn att se att det finns.
Det kan finnas många anledningar till att det är så ont om hbtq-barn i kulturen, tror Frank Berglund.
– Dels kanske det är heteropersoner som skriver böckerna, då kan det vara svårt att tänka sig in i situationen. Sedan finns det en bild att barn inte kan vara hbtq, trots att det finns många barn som är det. Den normativa bilden av homo- och bisexualitet är också ganska kopplad till sex och därför är det svårt att koppla till barn, men det handlar så klart om så himla mycket mer.
Spelar roll (ungdom)
Niondeklassaren Johan Alexander är populär hos tjejerna och spelar basket. Familjen och kompisarna märker ingenting, Johan Alexander får ju alla tjejerna, men under ytan är det killar han är intresserad av.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Den jag är (ungdom)
Joakim och Hanne bär båda på hemligheter. När Farsan och Brorsan är bortresta passar Joakim på att förvandla sig till Kim, och Hanne tror att hon gillar tjejer mer än killar. De går i samma skola och en dag utbyter de förtroenden.
Konrads klänning (1-3 år)
Konrads syster Hedvig har fått en ny klänning och hon glittrar. Men Konrad vill ju också glittra! Han får låna klänningen och fullkomligt spritter av glädje.
Prinsessan Kristalla (5-9 år)
Prinsessan Kristalla bor i slottet på Kungsberget. När hon inte längre får leka med flickan Vilda eftersom hon inte är av kungligt blod slutar Kristalla att prata och skratta. När hon senare i livet vägrar välja en prins att gifta sig med spärras hon in i ett torn tills hon har bestämt sig. Hon rymmer och träffar Vilda igen, det är då hon upptäcker att det så klart är Vilda som Kristalla vill gifta sig med.
Frost
Frost betraktas av många som den första feministiska Disneyfilmen för att den sätter fokus på ett syskonförhållande istället för att ska leva lycklig i alla sina dagar med en drömprins. Den som har sett prinsessan Elsa som lesbisk i den första filmen är inte ensam, och en kampanj i sociala medier vill nu se att Elsa får en flickvän i uppföljaren, som ska komma senast 2018.
Fucking Åmål
Agnes är sexton och ensammast i hela världen. Hon har flyttat till Åmål, där hon bara har en kompis, och är förälskad i populära tjejen Elin. Efter en födelsedagsfest börjar Elin undra över sina egna känslor.
Blå är den varmaste färgen
Sextonåriga Adèles liv förändras helt när hon möter Emma med det blå håret. Hon försöker ignorera sina känslor, men när Emma smyger sig in i hennes drömmar måste Adèle erkänna att hon känner attraktion till kvinnor.
Billy Elliot
I filmen om dansande Billy Elliot från 2000 är det inte Billy, utan jämnåriga kompisen Michael, som är homosexuell – inte helt okontroversiellt i norra England på 80-talet. Men Billy tar det med ro.
