Grupper om 16

I Mass Line släpps publiken in i grupper om 16 personer åt gången. I lobbyn möts de av två allvarsamma, strikta kvinnor som plockar av dem skor, mobiltelefon och plånbok. Sedan får de vänta i en korridor innan de blir uppdelade i två olika grupper som leds åtskilda genom resten av framfärandet.

I ett rum visas en film med till synes slumpmässiga slagord som bland annat uppmanar till lydnad, uppförande och arbete. Filmen avslutas med att publiken får göra gemensam gympa.
– Alla auktoritära regimer gillar sport. Den håller människor sysselsatta så att de inte har tid att göra motstånd. I det kapitalistiska systemet i väst hålls vi istället upptagna med konsumtion, säger Liina Siib som har personlig erfarenhet av både diktatur och västerländsk demokrati.

Hon växte upp under Sovjet-eran i Estland på 60- och 70-talen. När självständighetsrörelsen började vinna kraft i slutet av 80-talet pluggade hon på konsthögkolan i Tallin.
–1987-1988 började saker förändras. Då kunde vi vifta med estländska flaggor offentligt. Tidigare var flaggan och den estniska färgkombinationen, blå, svart, vit, strängt förbjuden. Känslan av att demokrati var på väg var fantastisk, säger Liina Siib.

Åren efter självständigheten 1991 beskriver hon som ett tillstånd av nationell eufori och som ett ekonomiskt vakuum, mitt emellan kollapsad planekonomi och begynnande marknadsekonomi. Då ville hon bara lämna diktaturen bakom sig, och det tog lång tid innan hon reflekterade över det förflutna.
– Det är först de sista 10-15 åren som jag börjat fundera på den tiden och hur det var att leva under Sovjet-eran. När vi blev fria ville jag inte tänka bakåt, jag ville bara vidare. Nu är avståndet tillräckligt för att titta tillbaka och jämföra Sovjet-systemet med det demokratiska systemet. Erfarenheterna har varit grundläggande för att kunna skapa Mass Line, säger Liina Siib.

Idé från Kina

Men idén till Siibs performance kommer från en annan del av världen. 2008 reste hon till Kina och fascinerades av landets kombination av socialistiskt förtryck och otyglad kapitalism. Hon såg direkt paralleller till Estland.
– Jag insåg att i Kina i dag så har man det ungefär som vi hade det på 90-talet. Det är ett väldigt kapitalistiskt samhälle med en snabbt framväxande medelklass, säger Liina Siib.

De kinesiska influenserna är tydliga och genomgående i Mass Line. Rispapperslampor dinglar från taket, skyltar skrivna på kinesiska är uppsatta här och var och i en bildserie poserar James Bond som Mao Tse-Tung. Ett av de sista rummen som publiken leds in i består av en klassisk cocktail-bar byggd under en scen.

En svartklädd sångerska sjunger några textrader ur ”Dream a little dream” om och om igen, medan en försäljare går runt och säljer prylar från en låda på magen. Plötsligt bryts den suggestiva David Lynch-stämningen av en färgsprakande show på scenen ovanför baren.

En sorts asiatisk harlekin-figur dansar intensivt, flankerad av två obestämbara fabeldjur. Totalt medverkar 40 skådespelare. Lilith Performance Studio har handplockat alla genom audition.
– Jag har främst jobbat med installationer och videokonst innan. Detta är första gången jag blandar in skådespelare i min konst och det har varit fantastiskt, säger Liina Siib.

Deja vu-upplevelse

Mass Line avslutas med att grupperna som delades upp i början återförenas i gemensam dans i ett partytält. Liina Siibb hoppas att publiken går hem med en ökad medvetenhet om mekanismerna bakom förtryckande system. Inte minst hoppas hon på att alla ställer sig frågan om hur fria de egentligen är.
– Jag kan få en deja vu-upplevelse av dagens kapitalistiska demokrati i Estland.Vi har yttrandefrihet och fria val men precis som under socialismen agerar både partier och partifunktionärer väldigt maktfullkomligt, säger Liina Siib.