Snurrigt värre när det bjuds upp till fars

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Fars är ju väldigt speciellt och svårt att återge så här, det måste upplevas. Det är många parallella trådar som ska vävas ihop, säger Johan Gille, en av manusförfattarna.

Tillsammans med Peter Nyström har duon för åttonde året skrivit manus till en helt ny fars.

– Vi har fått en egen stil under de här åren. Allt började egentligen när vi läste olika farser för att hitta någon att spela, men ingen kändes tillräckligt modern. Det var så många mossiga värderingar.

Otaliga missförstånd

Därför tog de saken i egna händer och hittade en mer modern stil, med nutida ämnen. Som till exempel Melodifestivalen.

– Melodifestivalen är ju en grej som folk känner till. Dessutom visste vi att vi ville att årets fars skulle utspela sig i sjukhusmiljö. Det fick bli en privat klinik där det mesta kan hända.

I oktober åkte Johan och Peter till Köpenhamn i två veckor för att fokusera på manuset.

– Vi brukar göra så, vi åker bort och stänger av allt annat. Det fungerar, för på två veckor var vi klara.

De flesta tänker nog på fars som ett enda virrvarr med otaliga missförstånd, bortförklaringar och spring i dörrar. Gallfeber är inget undantag.

– Det här absolut det mest skruvade vi har gjort. Det blir väldigt roligt när man lyckas väva ihop det. Och det tror jag allt att vi har lyckats med.

Klassisk brittisk humor

Peter berättar att farser ofta har män i huvudrollerna, och att de därför låter kvinnorna inta huvudkaraktärerna i årets uppsättning. 

Tvillingsystrarna Miranda och Monica har valt olika inriktning här i livet, men driver det gemensamma företaget Systrarna Gyllanders mat och vård tillsammans. Det är när Miranda får ett telefonsamtal från melodifestivalgeneralen Kenny Egerbladh, som hon ser sin chans till en ny karriär inom musikbranschen. Tempot är högt bland de sex skådespelarna på scen.

– Visst är det mycket ut och in i dörrar, det är sex stycken dörrar i scenografin så det blir en hel del spring, säger Johan och skrattar.

Lerbäcks teater har sin givna publik som alltid kommer när fars spelas och som vanligt får publiken många lögner att hålla reda på. 

– Det här är ingen buskis liksom, det är mer åt klassisk brittisk humor. Det är väldigt roligt att få folk att skratta och ha roligt.

Att man skulle ha sett alla farser om man har sett en tror inte Johan ett dugg på.

– Jag hoppas verkligen inte att publiken känner så, det ska vara något nytt och inte kännas som en upprepning. Men visst är det en svårighet.

Publikens reaktioner viktiga

Tidigare år har reaktionerna från publiken varit bra och Johan både tror och hoppas att det blir samma respons detta år.

– Det är alltid mest läskigt första föreställningen, men publiken brukar ha otroligt roligt. Vi spelar ju tillsammans med publiken på sätt och vis. Mycket bygger på hur de tar emot och ger tillbaka.