Snöhögar

Senare ersätts ropandet med visslande i visselpipa. En signal för håll-an, två för klart. Till mitt jobb hör också att så gott det går hålla gångstråken fria. Det gör jag då och då med min snöskyffel som annars mest fungerar som något att stödja mig mot. Skotta är det enda sättet att få upp värmen men jag kan bara skotta när de andra inte skyfflar ner så det blir mycket att bara stå och hänga.

Håll-an gubbe är inte världens roligaste jobb men ändå nödvändigt om inte olyckor ska hända. Med den stoiska insikten står jag där på gatan och trampar för att inte förfrysa tårna.

Efter ett par veckor inser jag att håll-an gubbe av många andra ses som en social degradering. Ett signalerade av missbruksproblem eller nåt. I vilket fall upplever jag att flera jag tidigare mött som konstnär nu verkar närmast generade när de ser mig. Några till och med byter sida på gatan och tittar bort för att slippa möta min blick. Bland andra en högt uppsatt kommunchef jag hade att göra med när jag ställde ut på kommunhuset.

Det finns mycket annat jag skulle skämmas för att göra. Reklam för produkter och ideal med tveksamt innehåll till exempel. Kosttillskott eller Kasinon, sådant som verkar försörja många avdankade kändisar. Visst, jag förstår att dom också måste leva, men varför göra det på något så uppenbart onödigt. 

Att skotta snö är inte onödigt. Det är nödvändigt. Annars skulle tak börja läcka eller rasa in. Istappar falla ner på intet ont anande förbipasserande. I värsta fall kanske liv kunna spillas. 

Dessutom ger det massor av frisk luft, pengar till mat och hyra och håller kroppen i trim.