Snippan är här för att stanna

Anna Åhlund har tidigare arbetat som illustratör åt flera kända musikartister och skapat konceptliknande konst med årsprojekt som tema; bland annat ”ett shoppingfritt år”, som fick stor uppmärksamhet. I denna anda drog hon 2014 igång ”En snippa om dagen”, där hon ritade en ny snippa varje dag och skrev en text till.

Bilderna har under året lagts upp på sociala medier och fått stort gensvar, bland annat fick hon göra en utställning på restaurang Riche i Stockholm, där välbärgade män i kostym kunnat betrakta alstren under sina affärsluncher. Snipporna sprids nu på de mest märkliga sätt, det finns till exempel en liten skara som har kopierat och tatuerat snipporna på kroppen. Och i dagarna ges de ut som bok på Kartago förlag.

Varför började du rita en snippa om dagen?

– Snippor låg nära till hands. Jag tycker att det är bra och viktigt att visa snippor, jag tror att det är ett bra sätt att avdramatisera kvinnokroppen, som fortfarande är så laddad, medan en manlig kropp i mycket större utsträckning tillåts vara komisk eller atletisk – mer funktion helt enkelt. Det är ju dels tråkigt för enskilda kvinnor att bli begränsade till att bara vara sitt utseende, men jag tror också att det är skadligt för hela samhället om halva befolkningen är upptagna av sitt utseende istället för att ägna den energin åt att lösa samhälleliga problem.

Du har ritat snippor som gör alltifrån att rida på en häst till att vara en palestinaflagga ...

– Poängen är väl att utmana och vidga snippans värld, hur en snippa kan vara och se ut och stå för. För min personliga utveckling som tecknare var det också intressant att sätta upp begränsningar för sig själv och tvinga sig att rita något. Man är inte direkt sugen på att rita en snippa varje dag, men det är något som händer när man väl gör det.

Hade det funkat att rita en snopp om dagen?

– Det hade inte alls varit lika intressant. Det är inte lika tabu och då blir det heller inte komiskt eller kontroversiellt.

Det är som att proppen plötsligt gått ur och snippor och mens dyker upp lite överallt – vad beror det på?

– Det finns nog ett uppdämt behov av att visa sånt här. Under hela min skoltid fanns det inte ens ett ord för snippan. Det är först nu som det vunnit allmän mark och vi börjar kunna tala om det. Förut kunde vi inte säga någonting eftersom det inte fanns ett språk.

Så ordet har haft betydelse för konsten?

– Ja, det tror jag! Alla andra ord har varit så laddade. Fitta är inte neutralt, för mig känns det ganska grovt och det används som skällsord. Det skulle snippa aldrig göra. Men att det uppstått ett ord är också ett tecken på förändring och det ena drar nog igång det andra och röjer väg för nya uttryck.

Vad har du fått för reaktioner?

– De flesta har varit väldigt positiva. Sedan var det väl ganska väntat att antifeminister skulle höra av sig och tycka att det var illa och dåligt. Men de som varit mest aggressiva är de som kritiserat mig för inte vara tillräckligt inkluderande och för att jag tecknat transfobiska bilder. Men det håller jag inte med om.