Och nu då? Nä, bortglömd kan väl Ann Radcliffe knappast påstås vara. Hennes författarskap har en självklar plats i varje litteraturhistoria som också tar upp skräcklitteratur. Horace Walpole må ha skapat formeln för den klassiska gotiska romanen med ”The Castle of Otranto” (1764), men det var Radcliffe som gjorde genren någorlunda respektabelt i kritikernas ögon.
Poetiskt känsligt om likkistor
Författare som skrev om månskensbelysta slott fullproppade med ”sattyg, så som likkistor, skeletter, skramlande kedjor” fanns det faktiskt gott om innan Radcliffe: men hennes poetiska sensibilitet och förmåga att ge det skenbart övernaturliga en någorlunda realistisk förklaring var mindre vanlig.
Huruvida Ann Radcliffe är så himla läst i dag är däremot en annan fråga. Åtminstone i Sverige tycks intresset för henne länge ha varit påfallande svalt. När h:ströms förlag publicerade Erik Carlquists nyöversättning av hennes magnum opus ”Udolphos mysterier” var det den första svenska översättningen av hennes verk sedan 1820-talet. Med nyöversättningen av ”En siciliansk romans” (1790) på Vertigo förlag blir ytterligare en titel tillgänglig på svenska. Kanske blir det fler så småningom: vurmen för gotik tycks ju ligga i tiden. Det visar sig inte bara genom nyproducerade TV-serier som ”Penny Dreadful” eller filmer som ”Crimson Peak”, utan också genom de många nyöversättningar av klassiska gotiska verk som de senaste åren dykt upp på Sveriges många kvalitetsförlag. Bara Vertigo har nyligen publicerat antologin ”Förfärande kvinnor” och mästerverk som E.T.A. Hoffmanns ”Djävulsdrogen” och Charles Maturins ”Melmoth”.
”En siciliansk romans” var Radcliffes andra roman och den i vilken hon på allvar fann sin form.
Depraverade munkar
Själva berättelsen är visserligen till stora delar en variation på den gotiska ur-tematik som Walpole skrev fram med ”The Castle of Otranto”. En grym och nyckfull patriark som vill tvinga en oskuldsfull hjältinna att gifta sig mot sin vilja? Check. Utforskar hon ett slott som möjligen är hemsökt? Check. Antyds det att hemsökelsen beror på ett illdåd i det förflutna? Check. Några lönngångar och depraverade munkar på det? Check och åter check. I Radcliffes roman heter den förföljda hjältinnan Julia och hennes själviske far Ferdinand spelar rollen av grym förföljare – hos Walpole fylls samma funktioner av den ädla Isabella och fursten Manfred. Visst finns nyansskildringar i intrigen men de är försumbara. Den tidiga gotiska litteraturen är en starkt formelartad litteratur, snarare besläktad med folksagan eller balladen än den realistiska romanen, vilket innebär att ett enskilt verks egenart måste sökas i de små nyansskillnaderna. Så vad är det egentligen Radcliffe gör här som var nytt och inflytelserikt?
Tja, ”En siciliansk romans” introducerade inte direkt några nya motiv eller teman: däremot behandlades de med en mer sofistikerad litterär teknik än tidigare. Radcliffe var, likt den något tidigare Clara Reeve, mer återhållsam och förnuftsorienterad än sina mer sensationaliskt lagda manliga kollegor. I hennes böcker visar sig det spöklika alltid ha en naturlig förklaring – vålnader är antingen medvetna bedrägerier eller en konsekvens av någons överhettade fantasi.
Helt vanliga pirater
Tekniken, på engelska kallad the explained supernatural, resulterar inte alltid i helt osökta förklaringar (”Goda nyheter älskling! Det var inte ett spöke nere i källaren, det är bara ett gäng helt vanliga pirater”), men avvärjde anklagelser om att befrämja vidskepelse. I linje med detta föredrog också Radcliffe att skrämma läsaren med subtila antydningar. Hennes romaner är rika på skuggiga valv och knakande dörrar men saknar helt explicita och blodiga scener. Därigenom lade hon grunden till den moderna psykologiska skräcken – och hennes distinktion mellan antydande terror och explicit horror åberopas än i dag.
Litteraturhistoriskt viktigt alltså? Visst, men också charmerande läsning i egen rätt. För den läsare som vill stifta en första bekantskap med gotisk litteratur är ”En siciliansk romans” en utmärkt plats att börja på – sedan kastar man sig förslagsvis över Charles Maturins ”Melmoth”, också den i utmärkt översättning av K.G. Johansson.
Andra gotiska klassiker
Sandmannen
E.T.A Hoffmann
Novell, 1816
Mångsysslaren E.T.A. Hoffmann rörde sig i sitt skrivande obehindrat mellan det ironiska och det skrämmande, det sublima och det fåniga. Novellen ”Sandmannen” (som finns i mängder av svenska översättningar) är berättelsen om hur studenten Nathanael förföljs av dunkla krafter och en nemesis från sin barndom – eller berättelsen om hur en ung man sakta tappar förståndet och utvecklar förföljelsemani. Den suggestiva texten är medvetet konstruerad för att inte kunna utesluta endera läsarten. Obligatorisk läsning för den som på allvar intresserar sig för skräck.
Melmoth
Charles Maturin
Roman, 1820, Vertigo förlag 2019
Översättning K.G. Johansson
När Maturins ”Melmoth” kom ut hade den gotiska romanens popularitet redan börjat ebba ut – men Melmoth Vandraren tillhör de verkligt klassiska gotiska antihjältarna som inspirerat såväl Balzac som Oscar Wilde. Melmoth har sålt sin själ till djävulen i utbyte mot ett onaturligt långt liv och övernaturliga krafter – men nu börjar hans utmätta tid ta slut. Bara om han hittar någon som vill ta hans plats går han fri.
En tegelsten på sjuhundra sidor som täcker in allt från psykologisk skräck till fysiskt äckel.
Herr Arnes penningar
Selma Lagerlöf
Roman, 1904
”Verket går helt i det rysliga, och författarinnan nekar sig härvidlag ingenting” skrev Oscar Levertin i sin recension av verket. Omdömet var knappast menat som entydigt beröm – själv tycker jag nog att just det ohämmat rysliga resulterade i en av Lagerlöfs bästa böcker. Den rike prästen herr Arne och hans familj mördas brutalt av skotska legoknektar på jakt efter guld – bara fosterdottern Elsalill överlever. Hennes vilja att hämnas familjen kompliceras när hon förälskar sig i Sir Archie – som visar sig vara en av mördarna.
Styggelsen
Amanda Hellberg
Roman, h:ströms förlag 2008
Den första av fyra böcker om den klärvoajanta Amanda Grå som här jobbar som städerska.
Någonting tycks hemsöka den vårdinrättning hon jobbar på – någonting som visar sig ha kopplingar till fruktansvärda övergrepp i det förflutna, med kopplingar till traktens spiritistkyrka.
Den otäckaste skräckroman som skrivits i Sverige? Mycket möjligt.
The Very Best of Caitlín R. Kiernan
Caitlín R. Kiernan
Tachyon Publications 2019
Med över 250 noveller och ett otal romaner under bältet har Kiernan sedan länge etablerat sig som både en av de mest produktiva och originella författarna inom samtida engelskspråkig gotik. En utmärkt antologi för den som vill få en överblick över ett författarskap som är sorgset, poetiskt, queert och skrämmande, ofta på en och samma gång.
