Lucien Greaves ser ut att vara på väg mot en helt annan festival, med sina kängor, cargobyxor och hoodie, allt i svart. Intervjun till ära bär han en tshirt med ett tryck i collegestil där det står ”Hail Satan” och ”Est. 666”. Under det, ett uppochnervänt kors.

– Jag tyckte att det verkade lämpligt, skrattar han.

Även om han idag verkar ha på sig tröjan med glimten i ögat är Lucien Greaves ingen posör. För sex år sedan grundade han The Satanic Temple, som skildras i dokumentären "Hail Satan?" som visas på Way Out West.

Skattebefriat tempel

The Satanic Temple, TST, har nyligen erkänts som religiöst samfund av USA:s skattemyndighet IRS, och omfattas därför av samma skattelättnader som andra religiösa samfund. Och det är precis vad templets medlemmar är ute efter.

USA är på pappret en religiöst pluralistisk stat, men är i praktiken starkt präglad av kristendom, menar de. Den evangelistiska högern försöker dessutom utöka sitt inflytande, vilket inte minst syns i det stöd Donald Trump har fått av rörelsen. Men om en religiös inriktning får tillträde till statliga institutioner borde rimligtvis alla få det, resonerar TST.

Därför slåss de bland annat för att en staty av Baphomet (vars torso har utformats efter Iggy Pops) ska resas bredvid ett monument tillägnat de tio budorden framför delstatens rådhus i Little Rock, Arkansas. Det är även därför de har startat "After school Satan”, ett alternativ till kristen läxhjälp, där barn ska få lära sig tänka kritiskt. Eftersom kroppslig autonomi är en av grundidéerna i deras tro argumenterar de dessutom, enligt samma logik som förespråkare av samvetsfrihet, för rätten till abort.

Den ultimata rebellen

Aktionerna och rättsfallen de driver har inte oväntat fått stort medialt genomslag.

– Folk frågar oss alltid om vi är politiska, om vi är skojare, om vi sysslar med teater eller om vi faktiskt är religiösa, berättar Lucien Greaves.

För hans del råder ingen tvekan om att det TST sysslar med är religion. Men en icke-teistisk sådan, alltså utan gudar. Och de tar också starkt avstånd från tro på det övernaturliga.

– Det handlar om kulturell identifikation. Det är ett samfund med en uppsättning etiska regler och ett narrativ som skapar ett sammanhang för det vi gör. Satan ser vi som metaforisk, som den ultimata rebellen mot tyranni.

Finns det en spirituell dimension av det ni gör?

– Det beror på hur du definierar spiritualitet. När man har den här sortens sammanvävning av etik, kultur och andra element så kan det skapa en väldigt spirituell känsla.

”Kan hända igen”

Lucien Greaves är välartikulerad; det märks att han har formulerat sig kring satanism ett otal gånger. Att han säger sig vara obekväm i rollen som talesperson kommer samtidigt inte som en överraskning, han framstår som ganska försynt. Numera talar han obesvärat på scen, men att mingla med publiken är fortfarande jobbigt.

Han har ingen tidigare erfarenhet av sociala rörelser, utan det han kan har han fått läsa sig till. Inte heller verkar han ha personliga erfarenheter av den så kallade satanspaniken, "satanic panic", som svepte över USA under 80- och 90-talet. Men insikten om dess konsekvenser har uppenbarligen haft stark påverkan på hans politiska ställningstaganden. Masshysterin som uppstod gick nämligen så långt att folk hamnade i fängelse, fällda utifrån falsk bevisning om satanistiskt motiverade mord och övergrepp.

– Om det hände på 80-talet kan det hända igen. Om vi inte förlikar oss med den tanken är vi dömda att återupprepa det, säger Lucien Greaves.

Dagliga dödshot

Framsteg i progressiv riktning är därför inte att ta för givna, säger han och syftar på den nationalistiska högerns framgångar i Sverige.

– USA är ett utmärkt exempel på det. Oavsett hur säkra ni känner er i ert sekulära och pluralistiska land måste ni alltid vara vaksamma mot teokrati.

Satanistskräcken har dock personliga konsekvenser för honom idag. I dokumentären skildras en manifestation TST håller för rätten att resa sin djävulsstaty i Little Rock. Det som inte syns i filmen, berättar Lucien Greaves, är alla skjutvapen som motståndarna hade med sig. Han tar emot dödshot dagligen och använder sig därför av dubbla alias. Förutom Lucien Greaves går han även under pseudonymen Douglas Mesner.

– Jag är väldigt orolig för att någon ska döda mig. Jag vill inte att det jag gör ska slå tillbaka mot min familj eller andra jag står nära.

TST må se satan som en rebell, men de är reformister, inte revolutionärer. I USA har protesten spelat ut sin roll, menar Lucien Greaves, som anser att vägen till ett rättvist samhälle går via det juridiska systemet. På lång sikt kommer satanismen dessutom inte ha kvar samma chockvärde som i dag, men lagförändringar de eventuellt lyckas få igenom kommer att bestå, resonerar han.

Nu hoppas han att dokumentären ska bidra till en påfyllning i templets bössor, som blivit ordentligt dränerade av de pågående rättsfallen. Men inför kvällen väntar något mer lättsamt: då ska han se The Cure spela på festivalen. Han är trots allt lite av en gothare, konstaterar han.