– Jag tänker inte spela cool och blasé: det känns skitkul, såklart. Allt annat vore en lögn. Skriver man offentligt så vill man bli läst, och nomineringar är ett kvitto på kollegornas tumme upp. Det tycker jag är extremt roligt, det med. 

 
Varför tror du att du blivit nominerad i kategorin Årets journalist?
 

– Högst oklart, som journalister och politiker brukar säga! Men jag kan gissa. Jag har varit med i 25 år, blandat högt och lågt, murvlat runt i bakgrunden utan att bli någon folkkär superprofil. Samtidig har jag alltid levererat det jag ska: tungt och hårt om det är vad som krävts, snabbt och lätt om det efterfrågats. Lägg på lite tur. Jag vikarierade mindre än tre månader på Hem & Hyra och hade röta nog att få loss flera stycken riktigt tunga bostadsnyheter som väckte debatt. Sedan klev jag direkt in på ETC nyhetsmagasin i juni, rakt in i full produktion som redaktör och reporter. Skitkul och utvecklande på ETC! Det slitet har lönat sig, visar det sig nu.
 

Ett utdrag ur nomineringen: ”En mångsidig slitvarg som levererar både tunga avslöjanden och träffsäkra krönikor. Han blandar humor med gravallvar och rotar där andra slutat gräva.” Är det för lite humor i samhällsjournalistiken?

 – Det är väl för lite skoj i världen överlag, bortsett från den ofrivilligt nattsvarta galghumorn som råder. Jag får ibland skit för att folk tycker att jag skriver för slängigt även om ämnet är halvallvarligt. Det är klart att det finns en gräns, men jag tycker alltid att jag är på rätt sida av den. Det går nästan alltid att få till lättsammare formuleringar som både ökar läsvärdet och läsförståelsen för den som klickar. Fler journalister borde tänka på det.