”Lamm” surfar på samma våg av folkloristisk skräck, eller ”folk horror” som ”Midsommar”. Men till skillnad från Ari Asters mästerliga skräckis har inte den isländske regissören Valdimar Jóannsson inkluderat några sekter med galna ritualer. Snarare lurar de ockulta farorna i djurens ordlösa värld.
Ingvar (Hilmir Snær Guðnason) och María (Noomi Rapace) är ett par i 40-årsåldern som nått ett stadie i relationen där kommunikationen kokats ned till praktiska utbyten av typen ”vill du ha kaffe?” Eller ”traktorn låter konstigt, vi borde kolla på det”.
De bor på en bondgård på den isländska landsbygden, Isolerade från omvärlden. Oftast är de ensamma i varandras sällskap och delar långa tystnader. Man anar ett annat mörker i deras förflutna. Som all bra skräck handlar ”Lamm” om människans djupaste drifter, sorger och hemligheter.
En dag föds ett nytt lamm men djuret har en mänsklig hybridkropp.
Ett gulligt litet monster som Ingvar och María adopterar och tar hem till huset. De blir snabbt sinnesjukt hängivna sin nya stulna bebis. När fårmamman bräker ilsket avrättas den utan pardon.
Lammet har tydliga paralleller till Baphomet, demonen som enligt medeltida mytologi är hälften människa och hälften get, och som satanistkyrkan använder som logotyp. Men ”Lamm” verkar mer inspirerad av demonens arv som en symbol för jämvikten mellan ont och gott i universum. Valdimar Jóannsson använder de ödsliga men magnifika landskapen för att bygga upp en allt mer hotfull stämning där Ingvar och Marías brott mot naturens etik snart kommer att kräva sitt pris, ordningen kommer att återställas.
Det är en originell idé och Jóannsson genomför den till slut med chockerande brutalitet. Ändå finns det vissa problem som förhindrar ”Lamm” från ockult fulländning. Den utdragna segheten är ett stort problem. Jóannsson fastnar ofta i många och långa närbilder, dimmiga bergspass och traktorer som rullar över åkrar i scener som stannar och blir statiska.
Ada, som det datoranimerade lammet kallas, tultar runt och kommunicerar med nickar och ögonkast. Tyvärr är människodjuret ibland läskigt på ett ofrivilligt sätt, där datoranimeringen snarare bryter filmens illusion än förstärker den.
”Lamm” är helt klart sevärd som ett originellt tillskott i skräckgenren men det utmanande tempot kan kräva att alla telefoner konfiskeras och låses in under den fulla speltiden.
