BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– Popkollo samarbetade med ABF och deltagarna kom tillbaka år efter år. De älskade att spela i band, men de spelade inte mellan kollo–tillfällena. Då kom jag på idén med Loud Grrrl, säger Johanna Lindvall.
Deltagarnas behov
Verksamheten utformas efter deltagarnas behov och önskemål, så utbudet är brett. Förutom att erbjuda replokaler, så finns workshopar i allt från ljudteknik till grunderna i hur man spelar ett instrument. Rebekka Edlund från punkbandet Fru Dörr har till exempel hållit i workshopar om hur man rör sig på scenen, och fler tillfällen är planerade.
– Jag har skrivit länge, men inte gjort så mycket musik. Här är det bara att göra det utan att behöva bry sig så mycket om man är bra eller inte, säger Anna Ruotimaa som sjunger i bandet Villovägar.
Johanna Lindvall berättar att Loud Grrrl ska fungera som en kunskapskälla, men också vara ett erfarenhetsutbyte mellan musiker, så att de kan bygga egna nätverk.
– Ibland är det väldigt fritt. Anna Järvinen var här och pratade om sitt musikskapande och hur det är att vara kvinna i musikbranschen. Det blev en bra dialog, för hon var väldigt ödmjuk och gav mycket av sig själv. Bland annat sjöng hon den första låten hon skrev med en kompis när hon var liten.
Gräsligt jämställd
Johanna Lindvall tycker att det finns ett stort behov att ett sådant här projekt. Hon berättar att de två största studieförbunden i Sverige samlar ihop till upp till en miljon timmar var per år. Samtidigt är musikverksamheten gräsligt jämställd – det satsas med andra ord enorma resurser på att cis-män ska bli duktiga musiker.
– Det går emot hela folkbildningsandan att inte ge alla andra i samhället samma möjlighet, säger hon.
Att göra en separatistisk verksamhet är ett högst medvetet val och det innebär att endast tjejer och transpersoner får delta i musikverksamheten. När tidigare musikprojekt har varit öppna för alla, så har få eller inga tjejer och transpersoner vågat komma dit, säger Johanna Lindvall. Många deltagare berättar för henne att de känner sig trygga och får stor möjlighet att ta plats i Loud Grrrl.
– Det är skönt eftersom män tar så mycket plats. Bara att få slippa en man som mansplainar hur saker och ting funkar, säger Anna Ruotimaa och får medhåll av basisten Sara Nordlund.
– Jag ville spela i ett band med enbart tjejer. Det är så bra att man får låna instrument och det är gratis att repa här, säger hon.
"Några tomtar på nätet"
Liknande projekt brukar i regel väcka starka känslor, men de flesta har uttryckt sig mycket positivt om Loud Grrrl, bortsett från "några tomtar på nätet", som Johanna Lindvall väljer att kalla dem.
– Jag tror att det finns flera aspekter som gör att få tjejer och transpersoner vågar ta plats i musikscenen. Jag har spelat i band sedan 1990-talet och jag könas hela tiden av andra musiker. Folk säger: ”Fy fan, vad bra du är på att growla för att vara tjej!” Det händer ofta att ljudtekniker glömmer bort att soundchecka mig, men aldrig männen i mitt band, säger Johanna Lindvall.
En annan aspekt som hon tar upp är att transpersoner knappt existerar i statistiken. När verksamheter ska styra sina medel så står det mellan tjej eller kille. Frågan är då hur transpersoner ska kunna få utrymme inom musikscenen?
– Det emotionella kan vara en orsak till att tjejer och transpersoner inte orkar fortsätta göra musik, när de möts av motstånd och skepsis. Det separatistiska rummet blir då en kreativ andningspaus, men också ett sätt att våga prata om vad man möts av.
