– Vi arbetar utifrån ungdomars rättigheter enligt barnkonventionen och projektet innehåller flera olika delar, säger Nelle Naucler, lokal projektledare i Göteborg.
Förutom skolturnén finns ett lärarhandledningsmaterial, ett stödforum med chatt på hemsidan och ett nationellt nätverk av frivilligorganisationer som arbetar mot hedersrelaterade problem.
Kärleken är fri är en fortsättning på det tidigare etablerade projektet ”Det handlar om kärlek” som även det syftar till att nå barn och unga som lever med hedersrelaterade begränsningar.
– I Kärleken är fri är vår primära målgrupp i stället pojkar. Det finns en begränsad kunskap om deras utsatthet i hedersproblematik. De får den dubbla rollen av både offer och förövare. Men vi försöker inkludera alla elever vi möter, så de uppföljande samtalen kan se väldigt olika ut från klass till klass. Vi tittar utifrån ett normkritiskt perspektiv och berör även frågor som hbtq, säger Nelle Naucler.
Olika ingångar till hedersproblematik
Centralt i projektet står teaterföreställningen som skrivits av sju dramatiker och framförs av en ensemble från Folkteatern i Gävleborg. Berättelserna i pjäsen har olika ingångar till hedersproblematiken.
– Vi har arbetat mycket med referensgrupper som har olika erfarenheter och de har hjälpt till jättemycket i allt från klädsel och språk. Dessutom var vår regissör Michael Cocke noga med valet av skådespelare som kunde relatera till de här problemen. Jag kommer exempelvis från Turkiet från början, och känner mycket väl till hedersproblematiken, säger Fikret Çesmeli, en av skådespelarna.
Bland de sju berättelserna som integreras i pjäsen är flera av dem självupplevda av författaren. Andra baseras på rättegångsprotokoll och polisförhör.
– Att vi utgår från en konstnärlig upplevelse, alltså teatern, är ett lite annorlunda förhållningssätt. Idén är att det ska sätta igång tankar och processer vilka blir basen för uppföljande samtal, säger Nelle Naucler.
Direkt efter pjäsen, som spelas väldigt nära sin publik, så blir det ett första samtal med ensemblen, och de går även igenom vissa scener och låter ungdomarna själva vara med och bestämma hur de ska sluta.
På så sätt kan man både fånga upp ifall någon individ blivit berörd och behöver direkt stöd liksom prata igenom de direkta funderingar som kan ha uppstått.
– Det kan bli känslomässigt. Ibland träffar vi en nerv som berör någon lite extra eller väcker ett minne, säger skådespelaren Hanna Dawit.
– När vi turnerade i Huddinge fick jag höra att 70 personer hade hört av sig till Rädda Barnen efter projektet. Så jag tror verkligen det här är ett bra sätt att nå ut och få kontakt, säger Fikret Çesmeli.