Skogsvandring ett stenkast från storstaden

Varierad dragning

– Det roliga med leden är att den är dragen med finess. Den är väldigt varierad och går genom tät skog och sjöar men också förbi bebyggelse som slott och herrgårdar och sedan ut längs kusten, säger Eva Friedmann som är medlem i Föreningen Sörmlandsleden och har vandrat hela leden. 

Sörmlandsleden är en av landets längsta leder. Den tar sin början med etapp ett i Björkhagen i Stockholm och går via både Huddinge och Botkyrka, genom Tyresta naturreservat och Lida friluftsområde. Sedan, beroende på vilken väg man väljer, ner till kusten och skärgården vid Nynäshamn och Trosa, eller inåt landet till Södertälje, via Eskilstuna till Katrineholm.

Den som bara vill gå en dagspromenad kan välja några av de rundslingor som finns längs leden. Den som vill komma bort från civilisationen och få en känsla av vildmarken kan göra en längre sträcka och övernatta ute i skogen. Antingen i tält eller i något av de skärmskydd som finns längs leden.

Ökat intresse

– Jag brukar tälta, jag skulle säga att skärmskydd är för de lite vildare typerna, säger Eva Friedmann.

Hon tycker sig ha märkt ett ökat intresse för vandring längs leden de senaste åren.

– Det verkar som att det här med naturturism har ökat något ofantligt överhuvudtaget. Många tar med sig sina hundar och går ut och vandrar och det har också blivit vanligt att folk cyklar på vissa etappsträckor, säger hon.

Funkar att vara själv

Hon trivs bäst på leden mellan Åkers bergslag och Skottvångs gruva.

– Det är mycket skog, upp och ner längs berg och många små sjöar där. Det finns många vackra utsiktsplatser och det är minimalt med bebyggelse. Och i Skottvång finns det en liten krog där det brukar vara konserter och barnteater på sommaren.

Trots att trafiken på leden har ökat går det att få vara för sig själv.

– Ibland möter man inte en enda människa på en hel dag, det är
härligt, säger Eva Friedmann, som helst vandrar på våren eller hösten.

Om man har tur kan man däremot träffa på andra varelser. Eva Friedmann har sett både älg, rådjur och vildsvin.

– Förra året såg jag ett par riktigt stora svin som dundrade ner genom skogen när jag kom gåendes. Oftast springer de iväg när man kommer, men man ska försöka se till att inte hamna mellan suggorna och deras kultingar för då kan de bli aggressiva.