I Lars Bygdéns lägenhet i Midsommarkransen i Stockholm står det barnskor i hallen och hänger gitarrer på väggen i vardagsrummet. Efter åren med countryrockgruppen The Thousand Dollar Playboys, som splittrades 2002, har han gett ut fem album som soloartist. Det senaste albumet ”Dark companion” spelades in samtidigt som han fick möta ett nytt liv, då sonen Buster föddes. Men samma tid präglades av sjukdom och död, då hans fru Ulrika gick bort i cancer.

– Ulrika hade haft livmoderhalscancer tio år tidigare och blivit friskförklarad efter den. Medan hon väntade Buster fick hon svåra smärtor i höften. Läkarna trodde då att det var foglossningar. Så här i efterhand kan man se att hon fick helt fel behandling, säger Lars Bygdén.

”Sinnessjuk situation”

Det som orsakade smärtan var en tumör i höften. Buster föddes i november för fyra år sedan, och vid jul samma år väntade paret på den undersökning som skulle ge svar på om Ulrikas smärtor berodde på att cancern hade kommit tillbaka. För familjen följde sedan ett par år då babyliv och sjukdomsbesked gick hand i hand.

– Alla som har varit i den delen av livet då man har två små barn vet att det inte direkt är någon kärleksdans på röda rosor varje dag. För oss blev det till en sinnessjuk situation, då vi dessutom gång på gång fick nya hemska besked, säger Lars Bygdén.

Den skiva han hade börjat jobba med blev för Lars Bygdén en del i den process han fick gå igenom.

– Jag tycker inte om ordet sorgearbete. För mig är sorgen helt enkelt något vi måste gå igenom. För mig blev studion en tillflykt då när livet här hemma kändes för svårt, säger han.

Blev aldrig nöjd

Lars Bygdén hade som soloartist släppt nya album ungefär en gång vart tredje år. Med ”Dark companion” hade han tänkt jobba snabbare än så. Men med den livssituation han befann sig i blev det tvärtom en inspelning som pågick i fyra år.

– Ulrika var med mig i början och lyssnade på det jag hade gjort. Men med tiden började hon hata den här skivan, då jag hela tiden kom med nya versioner och höll på att slipa på den nere på detaljnivå, säger han.

Sorgen blev något som han och Ulrika fick bearbeta tillsammans.

– Även om saknaden finns där så blev det nästan en lättnad när hon till sist dog, eftersom den sista tiden var så hemsk. Till sist fanns det bara sjukdomen kvar. Men jag kände också att vi hade hunnit bearbeta mycket av sorgen tillsammans, säger han.

Ser framåt igen

Lars Bygdén hade i ett tidigt skede bestämt att han skulle fira det färdiga albumet med en konsert på Södra teatern. Att den dagen nu äntligen är där är något han ser fram emot. Ett positivt mottagande gör att bokningar för vårens konserter börjar trilla in.

Efter att ha arbetat sig igenom den värsta tiden, när sorgen var så tung att han inte visste hur han skulle orka leva vidare, har han börjat kunna se framåt på nytt. Han kan nu tänka sig att också fortsätta skapa musik.

– Det är en särskild känsla när man är i studion med musiker och ser när allt börjar falla på plats. Det är som att skapa en helt ny rymd. Det är något jag kan se fram emot igen, säger han.

Han har dessutom kunnat lyssna på ”Dark companion” med nya öron.

– Jag fick höra den spelas i en skivbutik. Det var första gången jag hörde den utan att det var i ett sammanhang där jag jobbade med den och jag kände att den blev ju riktigt bra, säger han.