– Jag möttes av ett sagoland. Jag tror aldrig att jag kommer att få uppleva två sådana år igen, säger Alexandra Pascalidou om tiden mellan 2004 och 2006. Efter att ha fått ett oemotståndligt jobberbjudande hade Alexandra Pascalidou återvänt till det land som hon lämnat som sexåring.

Hon inledde en framgångsrik karriär på grekisk public service-tv, där hon bland annat ledde en talkshow på bästa sändningstid och eurovisionsfinalen. Tiden framstår som en nationell glädjeyra utan slut. Landet arrangerade OS, vann fotbolls-EM och lyxkonsumtionen sköt i höjden.

– Det regnade pengar och jag kände redan från början att saker inte skulle hålla. Allt var så storslaget. Jag bevakade EU-parlamentsvalet och fick bo på lyxhotell i en månad med en helt galen lön. Det var dubbel tillväxttakt, och bara fest. Jag vet inte hur många gånger jag gått till jobbet direkt från en fest, alla gjorde det.

Sedan kom baksmällan. De senaste åren har krisens verkningar i Grekland – fattigdom, självmord, arbetslöshet, misär, rasistiskt våld och framgångarna för fascistpartiet Gyllene gryning – varit så dominerande i den internationella mediebilden att det är lätt att glömma att landet en gång var något helt annat.

Det grekiska public service-bolaget ERT som Alexandra Pascalidou arbetade för släcktes ner i somras. 28 procent av grekerna var arbetslösa i juni. Bland ungdomar under 25 år, omkring 60 procent .

– Var och varannan av mina vänner har antingen försökt ta sitt liv eller äter antidepressiv medicin. I somras lånade jag en väns hus på Mykonos och en vecka efter att jag åkte därifrån tog han sitt liv. Han hade skulder.

– Grekerna själva säger att det här kommer ta tre generationer att fixa. ”Glöm våra barn och barnbarn, de är förlorade”.

I sin nya bok Kaos – Ett grekiskt krislexikon undersöker Alexandra Pascalidou vad som händer med människorna när ett samhälle raseras. Hon möter jagade flyktingar, stenrika hemmafruar, barnhemsbarn och Gyllene gryning-medlemmar.

– Det var inget njutningsfullt skrivande. Det var smärtsamt, för jag har så starka känslor för Grekland. Jag har blivit marinerad i grekisk patriotism och nostalgi, och har alltid längtat dit.

Under tiden som gått sedan krisen bröt ut har europeiska medier tävlat om att beskriva det grekiska folket som en samling korrumperade slashasar. Historier om pension i 50-årsåldern, astronomiska löner och skattefusk har dominerat. Detta trots att genomsnittsgreken går i pension vid 61,5 års ålder, något senare än Europagenomsnittet, och att greker arbetar sex timmar mer i veckan än vad svenskar gör.

– Bilden har varit att grekerna är lata fifflare. Men så var det ingen som sa om islänningar eller amerikaner när det blev kris där, säger Alexandra Pascalidou.

Samtidigt beskriver hon ett land med grava problem med svågerpolitik och korruption.

– I min bok försöker jag som en akrobat balansera mellan att å ena sidan visa hur Grekland blivit gisslan hos omvärlden och samtidigt sålt ut sin suveränitet, offer för något slags nyliberal politik, och å andra sidan själva väldigt duktigt har grävt sin egen grav.

– Det finns inget skuldmonopol, det går inte att skjuta allt på andra. Skulden kan delas upp på många. Men vissa har mindre skuld än andra. Arbetarna har inte haft samma möjligheter, och närhet till makten, och har inte av praktiska skäl kunnat att fiffla som de stora hajarna som tagit mutor och placerat pengarna i bankkonton i Schweiz.

Med krisen har rasismen blivit allt mer påtaglig i landet, och Gyllene gryning har noterat uppemot 13 procent av rösterna i opinionsundersökningar från i somras. Organisationen anklagas för att ligga bakom omkring 300 attacker mot utlänningar.

För och en halv vecka sedan knivhöggs den antifascistiske hiphopartisten Pavlos Fyssus till döds. Polisen har gripit minst fem medlemmar i Gyllene gryning för mordet, som har följts av demonstrationer och kravaller i flera städer.

– Gyllene gryning tar pengar ur partikassan och betalar folk för att utföra politiska mord. Jag arbetar med en taxichaufför i Grekland, en bodybuilder, och han får dagligen erbjudanden om att börja arbeta för Gyllene gryning.

Efter mordet har flera höga polischefer fått lämna sina poster i en utredning om kopplingar mellan polisen och Gyllene gryning. Åklagare samlar information om andra attacker som organiserats av partiet, för att kunna klassa det som en kriminell organisation. Regeringen utreder också möjligheten att strypa bidragen till partiet.

– Polisen har passivt stått och tittat på när Gyllene gryning attackerar vänsteraktiviteter. Jag kan bli lite cynisk mitt i allt. Nu visar regeringen handlingskraft. Krävdes det grekiskt blod för att de skulle inse?Jonas Cullberg