Det säger Isabelle Törnqvist. Den inbakade systemkritiken hon talar om finns i hennes debutroman ”Fågeln”, den första boken av tre i fantasytriologin ”Enigma”.
Svala är tolv år och vet att hon har två syften i livet: föda barn och ge sig ut i kriget. I landet Shabala har kriget pågått så länge någon kan minnas och bland barnen som förlorat sina föräldrar i kriget finns det bara en väg att gå. Barnhemsbarnen, som de kallas, arbetar på åkrarna och förväntas vilja dö för sitt land – precis som sina föräldrar.
Det är inte svårt att dra paralleller till både klassamhället och patriarkatet, men det mest centrala temat för boken är förväntningar. Under berättelsens gång kommer Svala att träffa en fastfängslad fågel i skogen som berättar för henne om en annan, bortglömd tid. Tillsammans med fågeln lär hon sig magiska krafter för att befria den och i förlängningen också sig själv.
– Det handlar om att växa upp och hur man orienterar sig efter de förväntningar som samhället lägger på en, förväntningar som kan konsumera hela ens liv. Och att bryta sig loss från en tilldelad en roll som man inte vill uppfylla, berättar hon.
Tradition av samhällskritik
Fantasy har som genre en stark samhällskritisk tradition och det är den främsta anledningen till att Isabelle Törnqvist valt att skriva i den. Dessutom kan magiska element användas för att förstärka och förklara på nya sätt, när orden inte räcker till. Att skriva en roman utifrån en tolvårings perspektiv har varit en utmaning men då har magiska inslag underlättat, berättar hon. Att gestalta det ursinne som en tolvåring kan känna kan bli tydligare genom att låta en av karaktärerna lära sig att skjuta eld genom sina händer.
– Det var svårt för mig att beskriva de här enorma känslorna som man känner när man är tolv år. Man måste nästan använda sig av magi för att kunna prata om det. Jag kan inte skriva hur det är, men jag kan visa hur det känns, berättar hon.
I höst väntar både boksignering och besök på bokmässan, men till vardags arbetar 25-åriga Isabelle Törnqvist fortfarande som programmerare. I yrket är kreativitet och problemlösning centrala och det påminner om möjligheterna och lekfullheten i skrivandet, berättar hon. Det är också det som är en av de stora fördelarna med just den här genren, att få chansen att konstruera en helt ny värld. Det blir därför provocerande när vissa fantasyserier präglas av en machokultur med inslag av både kvinnohat och rasism, där våldtäktsscener berättigas ”för tiden det utspelas i”.
– Det finns både magi och drakar men samtidigt legitimeras våldtäktsscener på grund av att just det skulle vara trovärdigt? Här får man en möjlighet att skapa en helt ny värld från grunden, men ändå behåller man det tristaste vi har från den här världen.
Skrivande med ansvar
Att skriva fram alternativa världar kommer med ett ansvar, säger hon. Varje författare är berättigad sin konstnärliga frihet med rätt att berätta sin historia, men många gånger sker det helt oreflekterat. För Isabelle Törnqvist kom den insikten under tiden hon själv höll på att skriva på sin bok. Plötsligt satt hon med ett material där alla karaktärer hade skrivits fram som cis-personer, vita, och heterosexuella.
– Den fanns ingen anledning, varken geografisk eller historisk, till varför mina karaktärer var både vita och heterosexuella. De blev det per automatik, för ingen av oss existerar ju i ett vakuum. Om man skriver i min genre och vänder sig till ungdomar måste man ta ansvar för det, säger hon.
