Varje fredag i tio års tid träffades fem kvinnor i Stockholm för att öppna upp sina sinnen mot högre energier. Vännerna bad, studerade nya testamentet och mediterade. Allt för att få kontakt med andliga väsen som de kallade ”De höga”.
Seanserna resulterade så småningom i Hilma af Klints totalt banbrytande konstserie ”Målningarna till Templet”, totalt 193 konstverk som inte liknade någonting i sin samtid. Tavlor som enligt konstnärens testamente inte fick visas förrän tjugo år efter hennes död. Istället tog konstnärer som Kazimir Malevitj och Vasilij Kandinskij äran av att ha ”uppfunnit” den moderna abstrakta konsten.
Setts som idiotiskt
Nu visas Hilma af Klints serie ”Målningarna till templet” på Moderna Museet i Malmö, i utställningen som fokuserar på hennes andliga arbete.
– Mediala processer har setts som något idiotiskt som bara new age-tanter håller på med. Men Hilma af Klints andlighet var inte naiv, hon forskade. Det var ett undersökande av hur den synliga och osynliga världen är sammankopplade. Man kan inte förstå konsten om man exkluderar det andliga, säger utställningens curator Iris Müller-Westermann.
Hon berättar att Hilma af Klint och hennes konstnärskollegor i sällskapet ”De fem” var väldigt intresserade av samtida naturvetenskapliga upptäckter, exempelvis röntgenstrålar och radiovågor.
Metodiskt arbetade de för att komma i kontakt med dolda delar av verkligheten. Allt antecknades i loggböcker om tusentals sidor som finns bevarade.
– De förstod att världen är större än vad vi kan se med blotta ögat, och att detta osynliga kan ha stor inverkan i våra liv, säger Iris Müller-Westermann.
Kände att handen blev ledd
De 193 verken i serien ”Målningarna till templet” gjordes mellan 1906 och 1915. Uppdraget hade Hilma af Klint fått under en seans med en ande kallad Amaliel. Under ett år pågick en förberedande reningsprocess. Sedan började arbetet.
– Hon visste att hon skulle använda sin kunskap i måleri för att överföra budskapet från ”De höga”. I början kände hon att hennes hand blev ledd, säger Iris Müller-Westermann.
Teorin att Hilma af Klint skulle ha använt mediumskapet för att uttrycka något hon annars inte vågade tror Iris Müller-Westermann inte alls på.
– Jag tror att det är ett sätt att fega ur det radikala, att vi har alla har mycket mer tentakler och intuition än vi vet om, säger hon.
Hur gick seanserna till?
– Idag skulle man nog säga att de mediterade, de bad kristna böner och de stillade sina sinnen och försökte att lyssna inåt. Det här kan man mäta: Hjärnfrekvensen blir långsammare och långsammare. I detta kan du hitta ett tillstånd där du går bortom ditt eget jag och kan öppna upp för något som är större. ”De fem” experimenterade med det här under tio år och blev allt bättre på det. I dagens språk skulle vi säga att de sensibiliserade och lyssnade på sig själva. De utvecklade och uppvärderade intuitionen.
Om jag vill att en lika kompetent ande styr min pensel, hur gör jag?
– Du måste utveckla en ödmjukhet, och formulera en ambition om att komma i kontakt med något som är större än dig själv. Men det ska inte vara ett jippo, någon ”ande kom”, den här kontakten handlar om ett tillstånd av att öppna upp. Budskapet av andarna var att vi är väldigt kraftfulla varelser som är en del av en helhet. Och att kärleken är det viktigaste, för det binder ihop allt.
