Finns det renar i Skåne? är titeln på det föredrag Helena Dådring håller på Dunkers kulturhus i Helsingborg på söndag. Föredraget avslutar en månadslång utställning om samisk kultur och historia som Samer i Syd arrangerat för att fira föreningens tioårsjubileum.
– Man möts med en positiv nyfikenhet i Skåne. Uppåt landet tror jag fortfarande man har en hel del förutfattade meningar om samer. Man tror sig veta saker om oss, men här nere är folk mer ovetande och därför också mer nyfikna, säger Helena Dådring, 48, ordförande i Samer i Syd, och skåning sedan 25 år.

Ville inte prata samiska
Som sametingsledamot, medlem och tidigare partiledare i Vuovdega (skogssamerna) är hon i dag en av landets mest framträdande samiska politiker. Hennes engagemang i dag står i stark kontrast till uppväxten i Gällivare skogssame­by och skoltiden i Boden. Då skyltade Helena Dådring absolut inte att hon var same. Hon fick inte någon modersmålsundervisning i skolan, men det var inget hon brydde sig om. Tvärtom.
– Med tanke på att jag inte ville vara same så ville jag ju inte prata samiska heller. Jag bestämde mig för att ”eftersom vi bor i Sverige, så ska vi prata svenska.” Jag tvingade min familj och min släkt att bara prata svenska med mig.

Under 80-talet arbetade hon som hundförarbefäl i försvaret. När hon fick en tjänst på den i dag nedlagda flygflottiljen F14 i Halmstad träffade hon sin blivande make och blev kär. 1988 flyttade hon ner till Skåne och bor numera i Ljungbyhed utanför Klippan. Det var när Helena Dådring lämnat Norrbotten som en längtan att återknyta till det samiska ursprunget började gry. När Sametinget bildades 1993 gick hon med i partiet Vuovdega och tio år senare var hon med och grundade Samer i Syd. Föreningen har knappt 100 medlemmar som bor i Skåne, Småland, Halland, Blekinge och Danmark. Samer i Syd är öppet för alla, oavsett ursprung.
– Ibland när vi är ute och föreläser blir någon i publiken nyfiken och går med. De allra flesta icke-samiska medlemmarna har ett natur­intresse. Vår kultur är ju starkt förknippad med naturen.

Arbetet med Samer i Syd och uppdraget i sametinget utvecklade Helena Dådrings politiska intresse.

Moderat politiker
I dag är hon moderat fritidspolitiker och sitter som förste vice ordförande i Klippans barn- och utbildningsnämnd. Hon är engagerad i samiska frågor även lokalt och tycker att en av de viktigaste är rätten till modersmåls­undervisning i skolan. Hon har själv sett till att sådan finns i hemkommunen Klippan där lärare bosatta i norra delarna av landet undervisar på distans.
– Jag tror att Klippan är den enda skånska kommunen som bedriver samisk modersmålsundervisning. Problemet är att så få föräldrar i Skåne känner till att det finns och att barnen har rätt till det. Då är det inget man söker heller.

Eftersom hon själv varken fick modersmålsundervisning eller ville prata samiska under uppväxten är kunskaperna i språket begränsade. Det är något hon sörjer i dag.
– Jag förstår mer än jag pratar. Nu försöker jag ta tillbaka språket, genom att plugga och läsa på samiska men det är svårt.

Helena Dådring pendlar i princip mellan de nordligaste och sydligaste delarna av Sverige. Eftersom hon är sametingsledamot måste hon åka på möten regelbundet i Östersund, Kiruna och Luleå. Påskarna och hela somrarna tillbringar hon och familjen i en stuga i Storsaivis i Gällivare kommun. Hennes skånske make har nästan blivit naturaliserad same.
– Han har ett jättestort intresse för natur och är ute i skogen med mina morbröder på somrarna och hjälper dem med renslakt på vintern. Våra barn trivs också väldigt bra däruppe.

Fördomar vanligt
I Sametinget är det frågor om renskötsel som tar upp det mesta av Helena Dådrings tid. Under intervjun pratar hon länge om äldre tiders tvångsförflyttningar, uppdelade renhjordar och markkonflikter med gruv- och skogsindustrin. Hon upplever att fördomar mot samer fortfarande är relativt vanliga i Norrland och hennes recept för att motverka dem består av de klassiska ingredienserna – öppenhet och dialog.
– Jag var inne i fikarummet i en norrländsk kommun. Personalen satt och svor över samer och sa att vi låter våra renar bli överkörda med vilje för att få en massa ersättningsbidrag. Det visade sig att en av dem kört på en ren på vägen till jobbet. Det stämmer självklart inte att vi låter djuren bli överkörda. En ren är mycket mer värd som levande än död.

Helena Dådring säger att hon och hennes man har funderingar på att flytta till Norrbotten när barnen har flugit ut. Planen är att bo permanent i Gällivare och ha en sommarstuga i Skåne. För undantaget de bedrövliga vintrarna trivs hon utmärkt i Skåne, inte minst på Söderåsen som hon beskriver som fantastisk vackert. Och hur var det nu med de skånska renarna?
– De finns några på Skånes djurpark och historien om hur de kom dit är väldigt intressant, men den väntar jag med att berätta till min föreläsning, säger Helena Dådring.