En blåklädd figur med lika blått hår ramlar plötsligt in på vänstersidan av scenen, pladask ner på golvet. Någon drar långsamt ut henne igen och alla skrattar. En efter en gör pastellfärgade karaktärer entré på seriefigursmanér. Några i publiken fortsätter fälla kommentarer om det som händer på scenen.

– Hur mycket pengar finns det i världen? frågar sig en av skådespelarna.

– Vet inte! ropar en skolelev och skrattar, nöjd över att ha brutit mot teaterkonventionerna.

– Bra! svarar skådespelaren oväntat och fortsätter ställa frågor, nu mer tydligt riktade till publiken. Oavsett vilket svar som kommer får barnen ett ”Bra!” tillbaka, vilket utlöser fler skratt.

”Talar till öppna sinnen”

– För att ha verklig påverkan borde teater rikta sig till barn, som är mitt uppe i att skapa sina moraliska, sociala och politiska referensramar. Till skillnad från vuxna som har bestämda övertygelser och idéer om världen och om teater så talar man till öppna sinnen.

Det säger Anja Susa, regissör för pjäsen ”Vad vi pratar om när vi pratar om ekonomi” som skolbarnen är testpublik för. Den är baserad på boken Talking to my daugher about the economy av Yanis Varoufakis, Greklands före detta finansminister.

– Han försöker förklara hur ekonomin funkar i dagens samhälle och var orättvisor kommer ifrån. Vi lever i ett nyliberalt samhälle där allt är pengainriktat och motiveras ekonomiskt. Samtidigt som vi är djupt inbäddade i ekonomin hålls vi på avstånd från ämnet som om det ägs av experter, inte av vanligt folk, säger Anja Susa.

Men ekonomi är inte en exakt vetenskap, anser hon, och berättar att Varoufakis i sin bok liknar ekonomer vid trollkarlar och profeter.

Vill skapa ritualer

För att den unga publiken verkligen ska kunna närma sig ämnet har Anja Susa valt bort högteknologiska element, säger hon.

– Min elvaåriga son har varit en av mina huvudrådgivare. Jag vet att Youtube och det som finns på nätet hör till deras största intressen i den åldern. Jag ville inte ge efter för det utan istället använda teaterns största kraft: direkt kommunikation.

Hon ser det som att skådespelarna och barnen leker tillsammans och beskriver teater som ett sätt att skapa gemensamma ritualer.

– Teatern uppstod från början ur ritualer. Jag tror teaterns förmåga att ritualisera gemenskap är det enda övertag det har mot andra typer av medier, och det har jag använt. Det är att sätt att sakta ner saker och ting, öppna för andra sätt att se och delta, inte bara konsumera.

Inspirerad av The Simpsons

Att anpassa en bok som behandlar västerländsk ekonomisk historia från stenåldern till nutid har inte varit enkelt, berättar dramaturgen Stefan Åkesson.

– Det är väldigt mycket att koka ner till en pjäs på max 90 minuter, säger han.

Under arbetets gång har Anja Susa inspirerats av den tyska dramatikern Bertolt Brechts så kallade ”lehrstücke”, en sorts lärandepjäser där publiken involveras i föreställningen. Utifrån det testade Stefan Åkesson att skriva några scener och hittade det han beskriver som ”Simpsonshumor”, efter den tecknade tv-serien.

– Det började svänga nånstans där. Det är humor som är rätt krass och lite absurd, säger han.

Varför använder ni er av humor för att behandla ämnet?

– Ju mer jag tänker på ekonomi, desto mer absurt framstår det. Om man tar en sån sak som finanskrisen 2008 – enligt finansmarknadens interna logik så sker en krasch förr eller senare. Det är logiskt inom sitt sammanhang, men utifrån undrar man ju, ”Hur fan tänkte ni?” Det är ett fantasibygge som blir farligt för människor. Det är svårt att veta om man ska skratta eller gråta åt det; vi valde att skratta.