Snart ringer Iben, en kvinna som genom att kalla honom ”min lilla skatt” får Asger att förstå att hon låtsas prata med sitt barn och genom ja- och nej-svar förmedlar att hon har blivit bortförd mot sin vilja. (Ett scenario som filmskaparen Gustav Möller säger att han hittade i ett Youtube-klipp med ljudfilen från en autentisk kidnappning.)

Asger skickar ut polisen för att jaga bilen, men har själv svårt att acceptera att hans ansvar tar slut där. Så trots att polisen ber honom backa och låta dem göra sitt jobb fortsätter han jaga ledtrådar och kopplar snart att det är Ibens misshandelsdömde exmake som har tagit med sig henne och lämnat de två små barnen ensamma hemma.

”Den skyldige” är ett ovanligt spänningsdrama eftersom det bildmässigt utspelar sig enbart inom larmcentralens väggar. Vi hör det Asger hör, men får aldrig se hur polisen jagar den vita skåpbilen eller hur de övergivna barnen har det. Istället är vi utlämnade till Asger och hans frustration, som växer när han tappar telefonlinjen till Iben eller när polisen inte agerar snabbt nog på hans information. Ljudläggningen i telefonsamtalen är mästerligt utförd och det är lätt att se framför sig vad som händer. Med små medel blir vi är minst lika delaktiga som vi skulle vara om kameran följde med – och allt vi bara anar ökar behovet av nagelbiteri.

Många svenskar som har studerat vid Den danske filmskole har sedan gjort nyskapande och omtalade filmer, till exempel Lisa Aschan (”Apflickorna”), Amanda Kernell (”Sameblod”), Ali Abbasi (”Gräns”) och Isabella Eklöf (”Holiday”). Gustav Möller sällar sig nu till den skaran – med en debutfilm som vare sig har trollsex eller rasbiologi som ingrediens. Istället litar han fullständigt på sitt närmast kammarspelsartade manus (som levererar en mer mångbottnad historia än filmen först ger sken av) och på sin huvudrollsinnehavare, som är i bild alla filmens 88 realtidsminuter. Svensk-danske Jakob Cedergren gör också sin roll med bravur – att det är fängslande är till stor del hans förtjänst. Han förmedlar träffsäkert känslan av stressdröm som Asger måste uppleva i sin maktlöshet av att vara instängd på ett kontor och bli avbruten av samtal om krogslagsmål när han hellre skulle stampa gasen i botten med sirenerna påslagna.

Visst finns det en del saker som inte är helt trovärdiga – som att en larmoperatör inte kan använda datorn för att skicka info till polisen, att Iben får behålla sin telefon i kidnapparens bil, att Asger inte kopplar in chef eller kolleger när det är människorov på gång. Men det är priset vi betalar för den spänning som ”Den skyldige” bjuder på.

”Den skyldige” vann publikens pris på Sundancefestivalen och känns som en typisk film som snart får en amerikansk remake – och visst är det så. I december meddelades det att Jake Gyllenhaal ska ta på sig rollen som den frustrerade larmoperatören.

Filmen är spännande, snygg och sevärd – och det är ett mycket gott betyg till hela filmteamet att det kan vara så fascinerande att i en och en halv timme titta på en kille som pratar i ett headset. Gå och se!