Serier från Inälvsdalens djupa skogar

– Jag ville gräva där jag stod. Under min utbildning spenderade jag ett halvår i Portugal. Det var då jag började få perspektiv på vad hemma egentligen betyder. När man får avstånd från det man tar för givet så blir saknaden som allra tydligast. Jag bestämde mig då för att koka ner vad Mellannorrland är för mig, säger han. 

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Arbetsrummet hemma i bostaden i Granloholm är fullt av gamla klenoder och böcker. På en kista står en oljemålning föreställande ett fjällandskap, som Emil Maxéns morfar har målat. 

– Han var konstnär och det har alltid funnits papper och pennor hemma. Att teckna har länge varit en del av den jag är. På gymnasiet gick jag Bild och form på Västermalm. Efter det pluggade jag vidare och läste 3D-grafik och datorspelsutveckling, men det kändes inte riktigt rätt. Det var alltid just tecknandet som jag tyckte var roligast, säger han. 

Men det var under studierna i 3D-grafik som Stor-Jobal började ta sin form. Under en uppgift skulle studenterna skapa en karaktär och ett detaljerat rollformulär som skulle innehålla karaktärsdrag, egenskaper och attribut.

Bildmanus blev starten

– Efter studierna ramlade jag in i filmbranschen och började teckna bildmanus till olika produktioner. Jag tecknade bland annat till julkalendern Barna Hedenhös. Det var egentligen genom bildmanus som jag kom in på serietecknandet. Det var även då jag började frilansa, vilket jag fortfarande gör, men det är en tuff bransch. Vissa månader kommer det in många jobb, andra nästan inga alls, säger han. 

En utstött antihjälte

Del ett i historien om Stor-Jobal från Krokjala kom förra året. Och nu är det alltså dags för fortsättningen.  

– Jag ville skapa någonting som jag själv skulle vilja läsa. Det finns humor, och det finns svärta. Det finns mustiga karaktärer och grova dialekter. Jag har alltid haft en förkärlek för antihjältar. Stor-Jobal är utstött och livnär sig på att plundra ödegårdar i Inälvsdalen. Han kämpar med sin tillvaro och vet inte riktigt själv vem han är, säger Emil Maxén. 

Bakom berättelsen ligger även ett rigoröst forskningsarbete. Emil Maxén har läst på om gammal folktro och skrock. 

– Berättelsen utspelar sig runt förra sekelskiftet. Men den är inte helt tidsbunden, han kör bland annat runt på en moped. Men genom att läsa på har jag försökt skapa någonting som stämningsmässigt nästan kan jämföras vid en folksaga, säger han.

Och just nu har arbetet börjat med den tredje och avslutande delen. 

– Jag förväntar mig inte att bli rik på det här. Att teckna och berätta historier gör jag för min egen skull, sedan att andra får ta del av det känns helt fantastiskt, säger han.