– Om ett år kommer det inte att spela någon roll om min skiva kom nu eller om en månad. Men det kommer att ha spelat roll för min son om jag var där eller inte, om jag blev utbränd eller inte, säger Vic Vem som just lämnat sin två och ett halvt-åring på förskolan.

Skivreleasen som skulle varit nu blir en månad sen, men Vic Vem vägrar stressa färdigt arbetet som tagit två intensiva år. Då, för två år sedan, gjorde han bland annat spoken word-videon Fuck en svensk tiger. Den har setts hundratusentals gånger och gav både mycket uppmärksamhet och en del uppfattningar om honom som artist.

– Det känns som att det är mer radikalt i dag att rappa om kärlek och gemenskap än om att döda och att sälja knark. Visst var det nazister som hotade mig efter det, men jag fick också mycket kärlek. Det skrämmande var att det kändes som att etablissemanget stoppade mig i ett radikalt vänsterrapparfack fast jag egentligen bara hade sagt att jag var emot rasism. Det var jävligt sjukt, säger Vic Vem medan han slevar i sig frukostyoghurt på ett fik i centrala stan. 

”De flesta ledare tappar sin avsikt”

Hans sociala engagemang har blivit till ungdomsrörelsen Mer än ord som ska ge unga verktyg för att kunna göra sig hörda. Ända sedan han var tolv-tretton år är det bara i hiphopkulturen han känt sig välkomnad och nu hoppas han kunna inspirera unga att se att en till synes hopplös situation kan förändras. Till skillnad från tidigare ställer han i dag upp på evenemang som uppmärksammar hans sociala arbete, om det gynnar organisationen.

– Det är okej att spela spelet så länge man inte tappar sin avsikt. Men de flesta ledare i världen tappar sin avsikt. Makt, status, bekräftelse och pengar förändrar människor. När jag ser att andra runt mig eller jag själv gör det blir jag äcklad och åker ut i skogen i en månad, säger han.

Han är trött på att bli placerad i ett fack som den arga hiphoparen och talar gärna om missbruk eller andra svåra frågor, men det måste vara i rätt sammanhang.

– De ringer mig alltid för att jag ska vara med i debatter, men jag har börjat tacka nej för det leder ingenstans. De vill inte lösa något. De vill bara göra underhållning av misär, säger han.

Göteborg behöver räddas

På nya skivan Medicinen kallas Göteborg för Fiskebyn. Det är inte evenemangsstaden han ser, utan en stad som behöver räddning.

– Det som händer nu är ett resultat av vad som hände efter branden. De satsade på ett casino i stället för ett ungdomshus. På samma sätt är det i dag, om man börjar jobba med dem som är sju, åtta, nio år i dag så kan vi ha en förändring om tio år. Det är ett långsiktigt sätt att jobba och på så sätt kan det bli bra, säger han.

”Vad ska behöva hända?”

Själv är han en medelklasskille från Majorna som hamnade i missbruk, blev hemlös och därefter tog sig från det destruktiva livet till en position där han kan försörja sin familj på sin musik. I dag vill han att blickarna vänds mot strukturerna bakom vad som får en femtonåring att lyfta ett vapen.

– Anneli Hulthén stod och sa att det var ett lugnt år förra året. Jag förlorade nio vänner och det var över 50 skottlossningar, det är inte ett lugnt år. Jag gjorde Fiskebyn för att jag är trött på att det läggs så mycket pengar på att måla upp en bild av en stad som inte finns, eller bara finns för vissa. Goa gubbar, Fiskekyrka, hamnen, gå ut och äta – de lägger allting här i hipsterområdet men resten av stan då? Det här Göteborg är bara ett fåtal förunnat, säger han och pekar ut mot Västra Hamngatan. 

– Vad ska behöva hända? Måste någon i de styrandes direkta närhet behöva bli skjuten för att de ska reagera? Börja se verkligheten för vad den är och satsa tidigt. Man måste satsa på seriös upprustning. Det är jättebra med en ny basketplan, men den hjälper inte mot 80-procentig arbetslöshet, säger han. 

Att få sysselsättning är det viktigaste för att inte hamna utanför. Och för vissa grupper finns det mycket kvar att göra. 

– Jag tror på organisationer som Pantrarna och Megafonen, allt från politiska organisationer till kultur och sport, gräsrotsrörelser som arbetar för folkets bästa för att förändra de här frågorna. Jag tror inte att de kommer komma från makthavare för det berör inte dem och det är sjukt, säger han.

I dag är Mer än ord Vic Vems sätt att göra något. Han tycker inte att vanliga kulturprojekt är tillräckligt långsiktiga och jobbar hellre för att kunna investera egna pengar i sociala projekt.

Är det ditt engagemang eller den konstnärliga sidan som driver dig?

– Bra fråga. Jag har alltid skrivit. Även när jag varit så nedknarkad att jag inte kunnat bädda min säng eller äta mat så har jag skrivit. Det måste komma därifrån. Det är det jag lagt tid på i mitt liv. Och när du väl kan någonting så är frågan vad du gör av det. Jag är troende och har gjort mycket dåligt, jag vill kunna se mig i spegeln och känna att jag gjort mer bra än dåligt i mitt liv på jorden. När jag ser folk som har det fucked up så vet jag hur det känns. Jag känner med människor och jag vill försöka ge något. Jag har mina skor att fylla och jag vill förmedla hopp.