Boulevardteatern på Götgatan är stängd. På disken i foajén ligger papper och väskor framme, luften känns tung och dammig. Men om en vecka kommer det att vara betydligt livligare när Pride@Boulevard drar igång.

– Då hoppas vi att de som går här ifrån känner sig inspirerade och känner att deras historier är lika mycket värda som andras. Att vi för en gångs skull är normen, säger Angelica Herger som tillsammans med Adam Gardelin och Helene Ericsson är konstnärliga ledare och producenter för festivalen.

Besöksantalet har fördubblats

Det är tredje året som scenkonstfestivalen hålls, en vecka före den stora Stockholm Pride. Till skillnad från Stockholm Pride, med alla dess konserter, seminarium och parad, koncentrerar sig Pride@Boulevard helt på scenkonsten.

– Vi ville öppna rum för de berättelser som annars inte hörs, och göra det med ett feministiskt och intersektionellt perspektiv säger Adam Gardelin, som arbetar i teaterns biljettkassa till vardags. 

Det var Adam och en kollega som först kläckte idén om en alternativ festival. Första året hade de fem föreställningar och cirka 200 besökare. Förra året hade repertoaren vuxit till tolv och besökarantalet fördubblats. I år är det totalt elva olika akter som spelas under nio dagar.

– Och vi hoppas förstås att det kommer 800 i år, säger Adam och skrattar.

– Tidigare år har det varit mycket teater och musikal. Men i år kommer det också att finnas dans, poesi och performance, säger Helene Ericsson som är med för första året.

Själv håller Helene i den öppna scenen, där alla hbtq-personer som vill är välkomna att framföra något. Att det är separatistiskt och att bara hbtq-personer får gå upp på scenen, tycker hon är viktigt.

– Separatism handlar för oss om att hitta en gemenskap. Att kunna erbjuda ett rum där människor kan spegla sig i varandra. Något som kan vara svårt att göra annars, säger Helene Ericsson. 

Lyfter den lesbiska kroppen

Men förutom att visa det bästa från queerkulturen och belysa heteronormer vill de också särskåda homonormen.

– Även inom hbtq-kulturen är det oftast vita män som syns. Jag har reflekterat över att jag inte har känt igen mig i dem och undrat var min historia finns, säger Angelica Herger som ska ha en performance på onsdagen där hon lyfter fram den lesbiska kroppen.

”Både glitter och smuts”

För Adams del är det musikalen Misfit som han ser mest fram emot, och som han själv är inblandad i som regissör och manusförfattare. Den utspelar sig på internationella kvinnodagen 2015.

– Det blir både glitter och smuts.
Allt har ställts på sin spets efter ett riksdagsval som inte alls har gått som vi vill och där SD och Svenskarnas parti har fått mer stöd. Den handlar om att göra val i en värld, där även att inte ta ställning är ett ställningstagande, berättar Adam.

För samtidigt som de feministiska vindarna blåser allt starkare i Sverige och begrepp som ”cis-person” och intersektionalitet hörs allt oftare i debatten, är det många som är rädda för att visa vem de är. Homofobin är fortfarande ett reellt hot. Med det i åtanke hoppas de att scenkonstfestivalen kan bidra till att stärka hbtq-människor. 

Vill vara ett komplement

Till skillnad från Stockholm Pride har den ideella föreningen Pride@Boulevard inga stora sponsorer, eller någon fet budget. Men något agg mot den stora festivalen har de inte.

– Nej, vi vill vara ett komplement. Men samtidigt tycker vi att det kan bli lite väl mycket fokus på fest på Stockholm Pride. Vi vill inte festa bort problemen som finns, utan i stället prata om dem, säger Angelica.

– Visst är det bra att dansa ibland. Men på klubbar och fester finns inte utrymmet att prata. Det utrymmet kommer att finnas här, till exempel blir det ett samtal med en präst efter Nino Micks föreställning Marshmallowbarn, säger Helene.

Alla är välkomna

De hoppas också att festivalen leder just till det – samtal och nya perspektiv. Samtidigt ser inte Helene, Angelica och Adam det som sin roll att utbilda heteromänniskor i hbtq-frågor.

– Det blir problematiskt när en individ hela tiden ska agera representant för en grupp och upplysa andra. Det är faktiskt individens ansvar att utbilda sig själv. Och vi hbtq-personer måste få utrymme att göra vår egen konst, säger Helene.

Men alla är välkomna hit till Boulevard, poängterar de. Både de som kommer att fatta alla interna queer-referenser, men också de som vill bredda sina perspektiv.

– Och sedan hoppas vi att man går ut i sommarnatten och känner sig peppad och stärkt, säger Adam.