– Vi pratade om hur det var att komma tillbaka till Landskrona och Jonas sa att vi borde göra en bok om detta. Sedan gick det en tid och så ringde Jonas plötsligt och sa att nu hade han fixat ett förlag och kunde jag få fram de bilder som behövdes, berättar Thomas H Johnsson.
Thomas H Johnsson fixade bilderna. Det blev ett urval ur de foton han hade tagit under ungefär tio års tid.
– När jag gick igenom mina kontaktkartor såg jag hur bilderna blev som en sorts dagbok över mitt liv. På motiven kunde man se hur jag hade bott i olika delar av staden och hur det som då vara mina trakter återkom i bilderna, berättar han.
Svart med lyckligt slut
Den text Jonas Bergh skrev var en serie anekdoter och små berättelser om händelser i hans liv. En tredje part blandades in i arbetet, formgivaren Morgan Alfredsson, som fick bilderna och texten och en önskan om hur det skulle vara.
– Vi sa: ”Gör en bok av det här. Den ska vara svart, punkig och skitig men slutet ska vara lyckligt”, säger Thomas H Johnsson.
Det blev en bok med svart omslag och titeln En blues från Landskrona, och mottagandet den fick blev över all förväntan.
– Det var min första bok och jag var inte förberedd på att de skulle gå så bra, säger Thomas H Johnsson som blev nominerad till Scanpix Stora fotopris.
En blues från Landskrona sålde slut och diskussionen om att göra ett nytryck av den kom upp. Men -istället för ny upplaga blev det en del två, Mera blues från Landskrona. Även denna gång blev det text av Jonas Bergh och bilder av Thomas H Johnsson. Men grundtonen blev en annan.
– För mig var det en mörk tid i livet vilket syns i bilderna. Det blev inte lika mycket gatubilder utan mer symbolladdade foton, säger Thomas H Johnsson.
Har blivit ett samlarobjekt
Del tre som nu kommer med namnet En sista blues från Landskrona är likt föregångarna en konstnärlig och subjektiv skildring av de två männens liv och den stad de bor i. Texten består denna gång av en lång dikt på rim och bildmässigt kan boken sägas vara en blandning av de tidigare. Det som har fallit bort är gatubilderna som präglade den första boken. Thomas H Johnsson arbetar mycket dokumentärt genom att fånga de bilder som dyker upp i hans vardag. Att de spontant tagna gatubilderna är färre är enligt honom något som speglar det som har hänt i vår tid.
– Det går inte att fota människor på gatan på samma sätt som förr. Alla mobilbilder och uppladdningar på sociala medier gör att folk inte längre ställer upp på att bli fotograferade på samma sätt som förr.
Grundtonen i boken har, precis som tidigare, ändrats i takt med hur upphovsmännens liv har utvecklats.
– Det har blivit ett vuxnare tilltal. Men det som är kvar är perspektivet där det är de människor som inte brukar synas i de glassiga magasinen som lyfts fram, säger Thomas H Johnsson.
Den första ”Bluesboken” har blivit ett samlarobjekt. Och den tredje delen blir, precis som titeln anger, den sista i just denna serie.
