När albumet började ­skrivas för två år sedan hade Sara Parkman just avslutat en jobbig relation. Vissa texter kom till under uppbrottet. Andra skrevs om kärleken till mamma, och till en bästa vän. 

Albumet är döpt efter tre grekiska ord för kärlek: Eros – den romantiska eller erotiska, Philia – den vänskapliga eller ­familjära. Agape – den gudomliga. 

– Den erotiska kärleken brukar få mycket plats. Men de olika kärlekarna står bredvid varandra som lika viktiga. Det tycker jag är spännande. Kärlek ser ut på många sätt, och vi behöver alla delarna annars tror jag att vi blir lite ensamma, säger Sara Parkman

Politik mot kärlek

”Eros Agape Philia” har tydlig prägel av folkmusikaliska ornament, men rör sig fritt mellan genrer: från avskalade visor till mäktiga poparrangemang och pulserande dansmusik. Allt binds ihop av poplyrik präglad av Sara Parkmans teologistudier, Elin Wägner och Liv Strömqvists bok om kärlek och filosofer som Byung Chul Han och Roland Barthes.

Albumet handlar om kärlek som kamp. På vilket sätt är kärleken en kamp?

– På ett personligt plan är det en kamp att klara av att älska och att älskas, att vara i den sårbara positionen. På ett större plan lever vi i ett ganska kärlekslöst samhälle, i relation till hur de politiska vindarna går. ”Vi måste älska vår nästa” känns så uttjatat att säga, men samtidigt går all politik som förs just nu emot det. Vi polariseras och ställs mot varandra, säger Sara Parkman. 

Hon fortsätter: 

– Det är så svårt att överstiga gränsen att älska. Så fort man försöker prata om kärlek känns det fånigt och banalt, men det är det viktigaste vi har. 

SD har falsk bild

Hösten 2022 blev Sverigedemokraterna Sveriges andra största parti. De vill i sin kulturpolitik satsa på folkmusiken, i syfte att stärka nationalismen och det svenska kulturarvet. Men Sara Parkman jublar inte över SD:s vurmande kring folkmusiken.

– Sverigedemokraternas idé om folkmusik är museal, säger hon. 

Att förstå värdet av folkkultur och kulturarv är i grunden jättebra, menar hon och påpekar att SD har lika mycket rätt som hon själv att använda sig av folkkulturen. Problemet är hur SD definierar dessa fenomen.

– För SD handlar kulturarv om att förstå gränsen, ”såhär har det alltid varit och låtit”. Det är en falsk bild. Folkkultur handlar väldigt mycket om att förstå rörelsen. Folkkulturen, folkmusik och folkdansen har kommit till för att folk har flyttat sig och beskrivit sina liv och situationer. Därigenom har en kultur uppstått som också är föränderlig, säger hon. 

Känner du att du behövt ta avstånd från en fientlig och ­nationalistisk syn på folkmusik, för att du verkar i den genren?

– Nej, för sedan SD kom in i riksdagen för 12 år sedan har det varit så tydligt att hela genren tagit tydligt avstånd. Det finns knappt någon som är profilerad inom folkmusikrörelsen som stödjer SD.