Var jag naiv? Ja, kanske. Men framförallt hade jag inte tänkt över frågan.
Nödvändig debatt
För nog hade Billström rätt. Om vi inte kan debattera volymer på invandringen, hur ska vi då kunna diskutera vår arbetsmarknadspolitik, vår kapitalstock, vår fördelningspolitik? Och när vi protesterade mot gränskontrollerna: vad hade vi för alternativ? Tyckte vi att det var rimligt att Sverige, med 2 procent av EU:s befolkning, tog emot 20 procent av flyktingarna 2015? När jag ser tillbaka på tiden förundras jag över hur rädda vi var att föra en materialistisk diskussion om invandringen.
Det hade vi inte behövt vara. Det menar i alla fall ekonomen Sandro Scocco i sin nyutkomna bok ”Och några, antar jag, är ok! Varför nationalistiska vänstern är en återvändsgränd och nationalistiska högerns ärende inte är främlingsfientlighet”. Det är kort och gott årets debattbok – i ett i övrigt ganska svagt år för samhällspolitiska fackböcker. Boken är sprungen ur författarens och Jenny Lindahls podd ”Pengar & politik”, genom vilken Scocco blivit något en nationalekonomins Arne Weise, med sitt tålmodiga folkbildande. Där – och i en rapport han publicerat för Arena Idé – har Scocco argumenterat kraftfullt för att invandringen gynnar välfärdsstaten. Båda ligger till grund för boken.
Svenska arbetare gynnas
En av poängerna som Scocco hamrar in är att ett generöst invandringssystem aldrig kan bygga på idealism. Detta kan tyckas som en självklarhet, men för många liberala invandringsförespråkare fungerar det just så. Migrationsforskaren Joakim Ruist till exempel – som nyligen publicerat boken ”Global migration”– argumenterar för att invandrarna är en kostnad för svenskarna eftersom de förra har låglönejobb i större utsträckning (och därmed betalar mindre till statskassan). Det frammanar bilden av en resurskonflikt, där slutsatsen blir att om man tog bort invandrarna skulle svenskar nyttja mindre äldreomsorg, åka mindre taxi och äta mindre bröd.
Scoccos poäng är att invandrare inte skapar en låglönesektor, utan befolkar den redan existerande. Betyder inte det att invandrare konkurrerar med svenska arbetare? Inte nödvändigtvis. Snarare menar författaren att om ett samhälle har en hög social rörlighet, kraftiga utbildningsinsatser och en fungerande bostadsmarknad leder det till push up-effekter. Det vill säga att svenska arbetare avancerar när en ny etnisk grupp kommer till arbetsplatsen.
Det gäller med andra ord att ha ordning och reda i sin välfärdsstat. Annars – understryker Scocco – finns det en stor risk att invandringen används som en ursäkt för att sänka löner. Till exempel menade den inflytelserika ekonomen Andreas Bergh 2014 att kollektivavtal och generösa sociala skyddsnät står i vägen för en omfattande låglönesektor, och i förlängningen för nyanländas jobbmöjligheter.
Utifrån en sådan logik, skriver Scocco, är det truckföraren Ronny på DHL som bör pröjsa med lönesänkningar för att ledarna i EU inte kan komma överens om en rimlig fördelning av asylsökande. Med en sådan samhällssyn blir Sverigedemokraternas argument logiska: om låginkomsttagarna får betala för integrationen är det bättre att stänga gränserna. Tyvärr graviterar debatten mer och mer mot denna logik – antingen ”öppna era hjärtan” eller ”släng ut dem”.
Har noll idéer
”Och några, antar jag, är ok!” är kort sagt en bok som försöker vrida debatten ur händerna på såväl ”svärjevännerna” som marknadsliberalerna. Och jösses vad skickligt den gör det: på blott 246 sidor dekonstruerar författaren bilden av Sverige som det stora utanförskapslandet, visar att invandring behövs för att klara framtidens välfärdsåtagande och argumentera övertygande för omfördelningspolitik. Skulle jag komma med någon liten invändning vore det att Scocco gärna kunde tagit sig an den idealistiska vänstern också. Den som predikar öppna gränser men som har noll idéer om hur det ska genomföras. Ytterligare en sak är att han inte går särskilt hårt åt den nationalistiska vänstern. Den nämns i titeln, men författaren diskuterar den bara vid två tillfällen. Samtidigt är det begripligt att Scocco inte ägnar så mycket energi åt detta: hans ärende är mera övergripande. Det skulle kunna sammanfattas med att om medborgarna felaktigt tror att invandrarna berövar dem deras välfärd, så kommer istället politiken snart att göra det. Gott så!
