– Vi har firat födelsedagar, och jag blir så dålig dagen efter när jag dricker nu för tiden, säger han.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Annat var det för tio år sedan när han flyttade till Norrköping från skånska Perstorp för att plugga musikproduktion.
– Då kunde jag göra musik dygnet runt och festa på helgerna utan problem.
Mer samhällskritisk idag
Sedan Erik fick barn har musiken fått stå tillbaka. Texterna har också förändrats och blivit mer samhällskritiska.
– Musiken är fortfarande viktig, men den är inte längre första prioritet. Min syn på samhället har också förändrats, och jag funderar ofta över vad det är för värld min dotter växer upp i.
Ändå har Erik Johansson varit minst sagt produktiv med skivsläpp vartannat år sedan 2009. Och 2015 släppte han albumet Digga min skit, en skiva som blev upptakten till den senaste EP:n Ingen kärlek som släpptes den 7 september.
– Scientific, eller Max Lindgren, hörde av sig efter att jag släppt Digga min skit, och ville arbeta ihop. Det har tagit tid, men jag är jävligt nöjd med allt, säger Erik Johansson, och berättar att det är han som skrivit och framför texterna och Scientific som står för produktionen.
Artister som gästar skivan är Guldsmeden & MistahMath, Erik Wallsten, Toby Zaiboot och Malin Axelsson.
Slår alltid uppåt
Erik Johanssons texter är underfundiga och vassa i kanten. I låten Ingen kärlek rappar han om ett samhälle där gängskjutningar och rasism blivit vardag. Och i ”Ett vilset barn” går han på djupet.
– Det är en fortsättning på Ingen kärlek. Det är en historia som handlar om en kille från skolåldern till dess han blir skjuten i huvudet när han är tjugo.
Inspirationen till texten fick han när en kille i samma ålder mördades i Norrköping i början på 2016.
LillErik är noga med att rikta kritiken uppåt. En skola som brister, ett samhälle som inte inkluderar. Han slår alltid underifrån.
– Jag vill påverka. Vi lever i ett samhälle där det finns hur mycket som helst att skriva om. Klyftor, segregation, rasism, sverigedemokrater.
– Men ibland känns det inte som att det räcker att skriva musik. Jag gick faktiskt med i Vänsterpartiet för ett tag sedan. Jag har alltid röstat vänster, men nu känns det viktigt att ta ställning, säger han.
Han berättar om Perstorp där han växte upp. En arbetarkommun mitt emellan Kristianstad och Helsingborg med Perstorp AB som största arbetsgivare.
– När jag växte upp var Perstorp så bra. Vi var tidiga med att ta emot flyktingar. Det kom mycket vietnameser, chilenare och människor från Balkan och arabländerna. Jag var så stolt över min mångkulturella uppväxt som formade mig till den jag är.
– I dag har Perstorp blivit som vilken liten skånsk sverigedemokrathåla som helst. Det är pinsamt.
LilErik har funderat mycket vad det beror på. Att missnöjet över nedrustad välfärd och lågkonjunktur alltid riktas mot invandrare.
– Det var samma sak då vi hade borgerlig regering på 1990-talet. Då fick vi rasism och Ny demokrati. Det är som att folk inte fattar hur det hänger ihop, säger han.
1990-talsinfluenser
På 1990-talet stack Perstorp ut i den skånska myllan. Hiphop var den musikstil som dominerade.
– Vi levde verkligen ut hela hiphopgenren, några dansade, några höll på med graffitti, andra med musik. Det enda vi inte hade var en bra dj.
Han berättar hur hans musikstil formades av artister som Loop Troop, Mos Def och svenska Thomas Rusiak.
– Jag gillar gammal hiphop, och lyssnar på samma musik idag som jag gjorde när jag växte upp, säger han och berättar att det finns en besvikelse över dagens hiphop.
– Jag har tänkt mycket på det där, jag fattar verkligen inte grejen med den nya hiphopen. Det är så kommersiellt, så plastigt. Men kidsen gillar det. Kanske är det jag som har blivit gammal.
I låten ”Glider ifrån varandra” bearbetar han det nya avståndet till den musikstil han växt upp med och älskar.
– Det känns så, som en separation. Jag kommer aldrig göra slut med hiphopen, men jag kommer att göra på mitt sätt, jag kommer aldrig att göra som branschen vill, säger han.
