– Vänstern i Sverige har varit väldigt fokuserad på mellanmänskliga relationer de senaste åren. Klass, kön, etnicitet, sexualitet. Det är viktigt, men det har gjort att den ligger efter med kunskaperna om de stora ekonomiska strukturerna. Mitt uppdrag nu är att bidra till att vänstern intresserar sig för de här sakerna, säger hon.
För tre år sedan hade Kajsa Ekis Ekman knappt satt sin fot i Grekland. Sedan dess har hon varit där ett 30-tal gånger och följt den ekonomiska krisen från nära håll. I början av hösten utkom hennes bok Skulden – Eurokrisen sedd från Aten.
– Min grekiska vän Fotini ringde sommaren 2011 och ville berätta om vad som höll på att hända. Hon sa ”Om de antar sparpaketet så har vi ingen framtid längre”. Jag åkte ner och skrev en artikel, sen blev det fler resor och fler artiklar och boken växte fram, berättar hon.
Livet sätts på paus
I Skulden får läsaren möta Fotini, som till en början är väldigt kampinriktad och går i första ledet för att få med arbetskamraterna på demonstrationer och strejker. Sommaren på Syntagmatorget får henne att leva upp. Ett efter ett faller sedan de stora sparpaketen som hammarslag över Grekland och Fotini börjar få problem på arbetsplatsen.
Mot slutet av boken är hon desillusionerad och irriterad. All energi går åt till att jobba, och det till en skärva av sin tidigare lön. I boken beskriver Kajsa Ekis Ekman målande hur ekonomisk depression och mänsklig depression smälter samman. Mot slutet vill vännerna knappt ta en fika ens om hon bjuder. Deras liv står på paus.
– Den medelklass som fanns förut har raderats. Den konsumerande klassen som går på restaurang och åker på semester finns inte kvar. Människor lever på det fett de lagrat sedan tidigare. Många jobbar gratis och har slutat betala hyran eftersom lönen slutat komma. Människor byter saker naturligtvis, från kontakter på landet kan man få olivolja och nötter som byts mot andra saker.
Falsk bild av lata greker
Kajsa Ekis Ekman kan berätta många tragiska historier från krisens Grekland, men vill helst inte göra det. Hon berättar att många vill höra gripande och rörande historier när hon nu är ute och föreläser, men att hon hellre vill prata om orsakerna till krisen.
– Det gäller att inte fastna i att sälja misärporr, säger hon.
Den allmänna bilden av Grekland är att landet levt över sina tillgångar och att landet nu i och med sparpaketen får betala notan för festen. Men Kajsa Ekis Ekman menar att det är en falsk bild och att Grekland blivit till syndabock för det europeiska misslyckandet. Egentligen hela finanskapitalismens misslyckande.
– Man sa att grekerna gått i pension för tidigt och inte arbetat tillräckligt. Det var förstås inte sant. I själva verket jobbar grekerna längre, får mindre betalt och deras egendom säljs ut för att betala av räntor. Den omedelbara orsaken till eurokrisen är kraschen i den amerikanska finanssektorn. Eliten har misslyckats och skyller på folket.
Men grundproblemet är de förändringar som kapitalismen genomgått de senaste trettio åren. Ekman menar att kapitalism är ett system som alltid baseras på utnyttjande, men att vi har en mycket mer krisbenägen kapitalism idag. Stagnerande löner, globalisering och en oreglerad finansmarknad som skapar våldsamma kast och bubblor i världsekonomin. Utan en reglering av den kommer nya bubblor att skapas. Efter börskraschen 1929 reglerades finanssektorn hårt. Men efter Lehman Brothers-kraschen 2008 har verksamheten fortsatt som tidigare.
Varför drabbade krisen just Grekland?
– Krisen har drabbat alla de länder som förlorat på eurosamarbetet, främst i Sydeuropa. När de gick med i euron förlorade de i konkurrenskraft. Deras producerade varor blev dyrare och produktionen slogs till stor del ut. I stället ökade importen och den betalades med lån. Eurosamarbetet gav tillgång billiga lån till tysk ränta. När bankerna fick problem tvingades staterna gå in och stötta dem och på kort tid steg Greklands statsskuld från 100 procent av BNP till 143 procent. Det är inte en statsskuld som kommit till för att betala ut pensioner.
Vem tjänar på att utsätta Grekland för sparpaketen?
– Ingen just nu. Men sparpaketen var ett sätt för länderna i eurozonens centrum att rädda sina egna banker som lånat ut pengar till Grekland. För att undvika en krasch. Det var aldrig ett räddningspaket för grekerna.
”Skriv av skulderna”
Pengarna som lånats ut till Grekland har aldrig existerat annat än som ett fiktivt kapital i förväntade räntebetalningar. Ekman ser bara en rimlig väg ut ur situationen och det är att skulderna skrivs av så att Grekland får andrum.
– Det som den så kallade trojkan, bestående av IMF, EU och Europeiska centralbanken, istället säger till grekerna är att bankerna ska ha in pengarna och ni får arbeta ihop till dem. Min vän Fotini är lärare. Hon betalar 800 euro i månaden till dessa räntor bara genom skattehöjningar och lönesänkningar till följd av krisen. Hon måste arbeta ihop till de här lånen hon inte varit med och tagit. Det är klart att folk blir förbannade, säger hon.
Landet har däremot inte tvingats ta itu med korruptionen eller genomföra en skattereform.
– Behöver du vård kan du få höra att pengarna är slut och du måste ta med dig sprutor och bandage själv till sjukhuset. Samtidigt har landet världens största handelsflotta, men den har lämnats orörd. Den betalar ingen skatt.
Finns det mycket bitterhet?
– Ja! Att nazistpartiet Gyllene gryning vuxit så mycket handlar inte om något annat än bitterhet. Problemen skylls på dem som har det sämre. Det som händer nu är att den energi som mobiliserades mot sparpaketen från trojkan går åt till antifascism. Jag förstår att man måste släcka bränder, men det distraherar från det som är källan till problemet: sparpaketen och krisen. Men samtidigt växer vänstern snabbare än högern. Nu har den 30 procent av rösterna mot nazisterna som har omkring nio procent.
Vad har berört dig starkast med arbetet med boken?
– Mig starkast! Är det intressant? Okej, att det är så jävla onödigt alltihop. Sparpaketen förstör en hel generation som utbildat sig och skulle bli den bästa. När par som är 37 år gamla och varit ihop i tio år gör abort för att de inte har råd att få det där barnet.
Emil Schön
