BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Och jag träffar nån från förr
som väcker nåt som legat dött,
man är ett däggdjur
Nånting kommer hända
nånting kommer hända
Allting måste hända
Nu måste nånting hända
Den 3 februari släpper Annika Norlin sin fullängdare Däggdjur, hennes första som Säkert! sedan 2010 och albumet Facit. Över temuggen ojar hon sig självironiskt över absurditeterna i yrket – som att spela våryster kanin i en video – men när det gäller musiken har Annika satt riktning mot det avskalade och nedtonade. Hon och producenten Henrik Oja har liksom låtit bandet rulla under inspelningarna, och inte gått in och petat så mycket i efterhand, säger hon. På skivan är Annika Norlin långt ifrån ensam sångare – hela elva andra röster, bland andra Lina Högström från Skator, Ola Klüft från Perishers och Jakob Hellman, går in och körar eller sjunger egna spår.
– Jag har länge känt att jag är less på min egen röst. Det är inget fel på den, men jag var lockad av att pröva fler sångare till mina låtar. Det kräver mycket att skriva för någon annan, för den personen kan ha helt andra uttryck än vad jag har. Det kräver också mycket av den andra sångaren. Jag skriver inga låtar där man får visa sig häftig, utan man måste kunna vara sårbar och personlig när man sjunger dem.
Alla sångare på Däggdjur – utom Emil Svanängen från Loney Dear – är från norra Sverige, inte tokkända, utan handplockade för att Annika Norlin känner en slags koppling till dem. Mytomspunne Jakob Hellman från Voullerim, hyllad för sitt enda album …och stora havet från 1989, fick en drös låtar från Annika. Han svarade att han ville känna in sig, funderade ett tag och valde sedan att sjunga Stilla utan hat.
– Om man ser till musikindustrin i dag, så har mer och mer fokus hamnat på storstäderna. Det gäller allt från festivaler, till vilka som syns i media. Förr fanns ett intresse att rikta sig utåt i landet, men så är det inte längre. Det gäller även den musik som spelas på radio. Om jag hade samarbetat med artister som just ny hajpas i Stockholm skulle min skiva säkert gå bättre, men jag valde mina favoriter i stället. Det finns även en politisk tanke med det – det är ett statement!
Låttexter som vapen
Annika Norlins låttexter är hennes speciella vapen. De är som noveller. Isarna från skivan Facit utsågs av SVT:s Babels tittare till 2000-talets bästa svenska låttext och en samling av texterna har också getts ut i bokform. Hennes ordvändningar är ofta vassa, fundersamma, ibland förbannade, metaforiska. Men det är först nu som hon har gjort ett par låtar som är rent självbiografiska. Som låten Dian Fossey, som handlar om att få barn.
– Så har jag inte hållit på tidigare, oftast är det delvis självupplevt och delvis fiktion. Men nu handlar låtarna mer om mig. Det känns heller inte längre som om jag kissar på hela kvinnosläktet för att jag sjunger om att få barn.
Att bli äldre
Det sista kräver sin förklaring. Det är nämligen inte självklart för en artist att skriva låttexter som handlar om att bli äldre – musikindustrin lider fortfarande av akut ungdomsfixering. Och det här med att sjunga om strikt kvinnliga erfarenheter, som barnafödslar, har ofta setts som rena slukhålet ner i den traditionella kvinnorollen. Fast det håller på att förändras, säger Annika Norlin. Nu finns det många fler kvinnliga låtskrivare som berättar alternativa historier.
– Jag vet inte om du har tänkt på det, men väldigt många över 30 år säger att de har slutat att lyssna på musik. Det kan nog delvis bero på det inte skrivs så många låtar som handlar om den livssituation man har i den åldern. Men det är ju ingenting som inte skulle kunna ändras! Jag är beredd på att det blir en övergångsperiod – många kommer nog spontant att kategorisera in mig som att jag har blivit trygg och töntig, för att jag inte längre bara skriver om att vara desperat och olyckligt kär på en fest.
Nu väntar en kortare turné, med början i Umeå Open i mars och avslut på en av Dramatens scener i april. Den pågående psykologutbildningen är satt på vänt, det har den varit förut och om den någonsin blir klar – ja, det är oklart. Annika Norlin är mer sugen på att skriva och spela, först som Säkert!, och lite längre fram kanske med hennes engelskspråkiga projekt Hello Saferide. Men vem vet?
– Jag har ingen plan för det än. Och det är kanske så det får vara.
