10 saker som hade chockat Karl-Bertil Jonsson

Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton utspelas ”en jul för länge sedan, då man ännu kunde se fattiga människor gå omkring på gatorna”. Men sedan Tage Danielssons och Per Åhlins klassiker sändes för första gången år 1975 har de rika knösarna blivit ännu rikare och de fattiga satarna ännu fattigare. Åter ser vi avsigkomna i vart och vartannat gathörn med en skramlande pappmugg i handen.
Kanske hoppades Karl-Bertil att hans handlingar skulle inspirera andra. Dagens politiker tycks dock ta lärdom från annat håll. När våra folkvalda besöker slumkvarteren, knackar på de gistnaste dörrarna och antastar de trasigaste gatuvandrarna kommer de inte med julklappar – utan med bulldozrar och polis.
Allt har inte blivit sämre, utan vissa orättvisor bekämpas intensivt. Tack vare rot- och rutavdraget hjälper numera skattepengar till att betala för både mahognyport och husa.
Kungliga Postverket är skrotat och ingen 14-åring kan i dag skryta med att vara statlig tjänsteman. Istället väntar 20-åringar på sms från bemanningsföretag i hopp om att få chansen att krossa tillräckligt många kristallvaser för att kunna betala hyran.
Karl-Bertil frälste överklassen från onödiga prylar. I dag behövs en räddningsaktion i större skala, i alla fall om man ser till de saker som fått utmärkelsen årets julklapp. En handmålad porslinstallrik med blomstermotiv står sig slätt mot spikmattan, tamagotchin och robotdammsugaren.
Snötäcket låg tungt över staden när Karl-Bertil företog sin julvandring. Men snö på julafton ter sig alltmer som ett avlägset barndomsminne. Klimatförändring eller nostalgi? Enligt de framtidsscenarier som SMHI tagit fram kommer i alla fall antalet vita jular att minska rejält framöver.
När Karl-Bertil rullade iväg i gengastaxin anade han föga att gasdrivna fordon åter skulle bli populära. Ändå är det färre gasbilar på vägarna i dag än under beredskapstiden.
På Karl-Bertils tid rådde julefrid. Alla var snälla och goda ända in i själen och till och med Tyko Jonssons julilska lät sig till sist tyglas. Nu för tiden råder istället traditionsenligt julkrig. Fel person tänder ljus i tv-soffan, julkalendern är dålig och utan Disneys rasistiska figurer är det naturligtvis omöjligt att fira åminnelsen av Kristi födelse på ett passande sätt.
Tv-underhållningen var bättre förr, tekniken var sämre. ”Det skulle allt smaka det, i ett nunnekloster!” – vem vill inte se finalen på ett sådant dramatiskt mästerverk? Som bekant fick Karl-Bertil nöja sig med att läsa i tidningen hur filmen slutade. I dag hade han kunnat se klart den i sin mobiltelefon.
Trots mörka tider klappar också många varma hjärtan. Vi arbetar ideellt och skänker till behövande som aldrig förr. Tyko Jonsson skulle utan tvivel ha slitit sitt hår. Att så många frivilligt ger bort saker kan bara betyda en sak: det kryllar av kommunister och revolutionen är nära!

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på ETC Örebro!
Om du redan är det loggar du in här .