BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Saga Becker släcker morgonciggen och går in på det lokala kaféet hemma i Fruängen.
I vinter debutromanen finslipas. Förutom att Saga varit en skrivande person sedan hon var 15 och gillar poesi är hon fåordig om det hela. Förlaget är hemligt än så länge, hon vill inte jinxa något. Men de kommande månaderna ska främst handla om återhämtning.
– Jag längtar till i vinter så man kan tända ljus och krypa upp under en filt och bara ligga och läsa och försvinna in i en annan värld, eller kolla tv-serier. American horror story är det bästa som har hänt tv någonsin.
Den 10 oktober börjar dokumentärserien Tjejer som oss att sändas på SVT, där hon är en av sex medverkande transtjejer. Och nyligen skickades hennes första kortfilm, Fuckgirls, in till en rad filmfestivaler.
– Den handlar om tre transtjejer. Deras vardag är präglad av våld, sexism, förtryck. De är trötta på det och tar till sig av fiendens metoder för att få tillbaka kontrollen över sina liv.
– Jag är skitnevös. Det är mitt första egna projekt. Jag har regisserat, skrivit manus och är med i den. Hybris, säger hon och skrattar.
Jag har släppt på skammen
Ifjol fick Saga Becker en Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll för Sebastian/Ellie i Nånting måste gå sönder. Hon blev den första transpersonen någonsin att få priset. Framgångarna nådde även de tidigare mobbarna hemma i Blekinge.
– Det är en konstig dubbelhet jag känner inför det Hur kan man inte bry sig om en person förrän den är känd? Helt plötsligt är jag deras stolthet.
Hon berättade om uppväxten under sitt sommarprat i fjol. Det handlade om självskadebeteende, våldtäkt, självsvält. Om ett balkongräcke på sjunde våningen och kanske mest av allt att Saga Becker aldrig fullföljde tanken. Hon gick in igen.
– Den största anledningen till att jag mår bra i dag är att jag pratar om hur jag mår. Jag har släppt på skammen kring att må dåligt.
I dag vill hon hjälpa andra och är bland annat ambassadör på organisationen Suicide Zero.
– Man kan få hur mycket siffror och information som helst, men kan man inte sätta det i ett personligt perspektiv så faller det nästan.
Siffrorna: 36 procent av transpersonerna som deltog i en undersökning av Folkhälsomyndigheten i fjol hade ”allvarligt övervägt att ta sitt liv” under det senaste året. Saga Becker vill se mer konkreta åtgärder.
– Och bara det att de nu ska skriva en proposition till nästa år om att vi ska ingå i hatbrottslagen. Det är inte ens så att de ska bestämma det!
”Fan, jag överlevde”
Hon beskriver sitt mående som en gråskala snarare än att allt gått från svart till vitt. Även om hon numer söker återhämtning i att slötitta på tv kan de destruktiva vanorna fortfarande göra sig påminda.
– Det känns som en trygghet fast det inte är det. Då får man bara: Nej, nej, nej. Jag har personer i min närhet som säger åt mig och som jag kan prata med.
Men det är också en gråskala som kan glittra till.
– Jag känner också en stolthet över mig själv. Fan, jag överlevde. Jag tänker leva.
