Ska kulturen tvingas göra propaganda?

När kriget knackar på dörren behövs kulturen mer än någonsin, slår rapporten fast. Inte bara för att skänka tröst, den ska även stärka vår nationella identitet.

Grethe Rottböll, ordförande i Sveriges författarförbund, är tydlig med att om kulturens viktigaste roll framöver blir att ena Sverige, så kan det bli en ganska obehaglig uppgift.

– Vi kulturutövare ska vara en ”pain in the ass”. Det är en av våra allra främsta uppgifter. Innehållet måste stå fritt. Armlängds avstånd måste gälla även i krig. Vi kan gärna utöva kultur tillsammans, dela uttryck, men också tala med olika röster. Vi måste få vara den oeniga, för hur ska vi annars kunna enas på riktigt?

Hon är kritiskt mot att rapporten inte är tillräckligt tydligt med hur viktigt det är med kulturens totala oberoende. Självfallet kan den ingjuta hopp och samhörighet. Men också peka på felaktiga beslut som tas av de styrande.

– Minns du Vietnamkriget, där var kulturutövare väldigt öppet kritiska? Det pekade på det idiotiska med detta krig och kanske bidrog till att kriget tog slut snabbare.

Kulturens frihet i krig är lika viktig som under fred. I fredstid vi har tid att tänka. Sen kan rädslan ta vid. Men vi måste fortsätta kritisera. Och staten får inte lägga sig i, menar Rottböll.

Hon ser dock tydliga tendenser på att samhället håller på att förändras just i den aspekten och pekar på när man en Erdogandocka hängandes i en galge.

– Då var vår regering ganska sen med att skydda kulturen. Även historien med Lars Vilks och hans konst är viktig att ta lärdom av.

Kaffe och kultur

Anders Eriksson, tillförordnad chef för beredskapsplaneringen på MSB, menar att myndighetens roll mest handlar om att planera hur kulturarvet ska skyddas i krigstider. Framförallt att samordna undanförsel av konstverk som behöver flyttas för att kunna skyddas.

Enligt honom är det viktigt att kulturen kan erbjuda människor en känsla av normalitet under krig och krigsfara. Det behöver vi för att få vardagen att fungera.

– Under andra ­världskriget uppstod kaffebrist vilket skapade ett enormt missnöje i Sverige. Alltså behövde staten se till att det fanns kaffe för att inte folket skulle tappa moralen. Likadant är det med kultur.

Däremot är han tydlig med att skapandet av försvarsvilja och motståndskraft inte handlar om att kontrollera innehållet i kulturen.

– Vi vill aldrig sätta mun­kavle, det är inte det vi skriver. Vi måste väga allt mot armlängds avstånd. Vi måste värna den fria kulturen. Den får aldrig bli en del av statspropagandan.

Han tror att alla vill sitt land väl och ger exemplet Ukraina, där man ser tydligt att man väljer att vara lojal mot sitt land.

– När Kievs borgmästare gick ut och uppmanade befolkningen att inte lägga upp bilder på det egna luftförsvaret, så gjorde man inte det.

Men vad händer om någon anser att den kultur som bedrivs försvårar rikets förmåga att försvara sig?

– Vi måste ju ändå lita på att landets invånare vill försvara nationens suveränitet.

Han håller med om att det kan vara känsligt när man som myndighet talar med kulturens representanter. Man måste vara varsam så att man inte anklagas för att bedriva propaganda.

– Jag tror inte att det är rätt att begränsa yttrandefriheten mer än den redan är idag, men det kan finnas skäl för var och en att, om det råder krig eller krigsfara, överväga vad som är lämpligt att publicera, vad gäller till exempel egna truppers rörelser.

Så hur väger vi yttrandefrihet mot landsförräderi? Var drar vi gränserna?

”Här har vi rätt att ha fel”

Magnus Hjort, vikarierande generaldirektör på Myndigheten för psykologiskt försvar, (MPF), talar om ”en röd linje.”

– Vi rör inte det fria ordet. När åsiktsyttringen har sitt ursprung innanför landets gränser är det viktigt att låta den vara fri. I vårt land har vi rätt att ha fel.

Men att myndigheten har en besvärlig nöt att knäcka, håller han med om. Yttrandefrihet bor granne med desinformation.

Det står ju på er hemsida att ni som myndighet ska stärka befolkningens motståndskraft och öka dess försvarsvilja. Det måste ju rimligen betyda att kulturella yttringar som vill kritisera regeringen behöver motas i grind?

– Som myndighet försöker vi öka medvetenheten om hur information används av auktoritära regimer för att påverka hur vi uppfattar verkligheten. Vi utbildar, övar, tränar och föreläser. Vi vill värna om rättssäkerhet och öppenhet. Då måste vi också klara av påverkansoperationer genom att identifiera, analysera och stödja våra samhällsfunktioner. Men jag ser också att det handlar om att stå för våra värderingar om alla människors lika värde, demokrati, fri åsiktsbildning och jämställdhet, alltså det som står i regeringsformen.

Men förstår du att folk är oroliga över yttrandefriheten? Det skrivs om bibliotek som gör utrensningar och man kritiserar staten för agerandet kring Korankrisen.

– Jag ser att den självpåtagna censuren ökat. Det är oroande.

Han ser också att oron i världen ökar kring det fria ordet. Demokratierna omkring oss blir färre och färre. Det gör världen till en farligare plats. Därför måste vi vara vaksamma i Sverige så att vi inte tappar mark. Tilliten har drabbats sedan främmande makt för cirka tio år sedan systematiskt började intressera sig för vilka sanningar vi ska serveras. Desinformationskampanjer är inte alltid överskådliga. Men en sak är säker: de rubbar vår tillit.

– Vårt samhälle bygger på förtroende. Det är vår del av samhällskontraktet som även vi på MPF måste arbeta för. Vi kämpar för vårt öppna ­samhälle.

Naturlig del i totalförsvaret

Den moderata riksdagsledamoten Annicka Engblom, som suttit i Kulturutskottet och engagerat sig i frågan om kulturens roll i samhället, tolkar inte MSB:s rapport som ett hot mot yttrandefriheten.

– Kulturen är särskilt viktig när det råder kris och krig. I tider då vi känner osäkerhet och rädsla behöver vi känna enighet, roas och kanske fly en stund. Och vi behöver information som vi kan lita på.

Men hur fria konstnärerna ska vara, när vi vet hur kraftigt den psykologiska krigsföringen kan slå, är en svår avvägning, menar hon. Det är alltid en fara att vi kan bli styrda av dem som inte vill oss väl.

– I en demokrati ska allas åsikter ha ett utrymme, även när det bränner till. Såvida de inte är styrda av påverkans­operationer som vill splittra och skada oss.

2019 lade hon en motion i riksdagen om kulturarbetarnas roll i kris och krig. Där står bland annat att kulturlivet ”bör ses som vapen i en ny och hård verklighet och som en naturlig del i totalförsvaret. Därför bör Rekryteringsmyndigheten i sitt krigs- och krisplaceringsarbete få uppdraget att även inkludera kulturarbetarna”.

– Med det menar jag inte att kulturen ska utgöra en statlig propagandamaskin. Tvärtom. Den fria kulturen utgör det fria samhällets grundfundament. Det jag vill lyfta fram är de viktiga kompetenser som finns hos kulturarbetarna och hur viktiga även de är som en del av totalförsvaret.

Ska inte ha ett syfte

Jona Elings Knutsson, barn- och vuxenförfattare, känner däremot att kulturen framöver riskerar att få en orimligt stor press på sig. Redan nu har den för henne, en outtalat moralisk uppgift att vara folkbildande och uppbygglig.

– Framöver ska den alltså även stärka vår försvarsvilja och fosterlandskänsla. Enligt mig ska kulturen inte ha ett syfte. Den är som sex. Man gör det för att man tycker om det.

Statskontrollerad kultur är en diktomi. Omöjlig eftersom kulturen ska stå fri, säger Jona Elings Knutsson

– Staten ska inte styra vilken ammunition vi laddar eventuella kulturella vapen med.