Ruben Östlund om Turist: "Situationen spelar huvudrollen i mina filmer"

Turist skildrar en en familj under en fem dagar lång skidsemester i alperna. På andra dagen drar en lavin ner massor med snö och det verkar som ett helt berg ska störta över caféet. Det visar sig vara falskt larm men pappan Tomas, spelad av Johannes Bah Kuhnke, springer därifrån utan att bry sig om fru och barn. Beteendet utlöser kris i familjen.

Turist utforskar problem som uppstår när män misslyckas med att uppfylla sin förväntade könsroll, och slitningar som drabbar ett par som gått igenom något traumatiskt.

– Jag blev kallad för anti-humanist i Paris vid en visning, för sättet som jag behandlar rollkaraktären Tomas på, säger Ruben Östlund.

Världspremiär i Cannes

Turist hade världspremiär i Cannes i går, söndag. Hyllningarna har inte låtit vänta på sig och kritiker har jämfört den med Ingmar Bergmans Scener ur ett äktenskap. Johannes Bah Kuhnke gör Tomas på ovanligt och gåtfullt sätt, en stilfull ung make och pappa som vill göra sitt bästa som modern patriark.

Han accepterar absolut inte sin frus uppfattning att han övergivit familjen. Ebba, frun och mamma till deras två barn, spelas mycket starkt av norska Lisa Loven Kongsli, som varje gång hon talar om den avgörande händelsen skrattar till då det blir som svårast. Som om hon inte vågar vara ledsen på riktigt.

– Varför skrattar Ebba när hon pratar om det svåra som har hänt? För att det är ett sätt att hantera problem, och publiken skrattar med, säger Ruben Östlund, som anser att humorn är mer framträdande i Turist än i hans i tidigare verk De ofrivilliga och Play.

Känslig blick

Filmens fotograf Fredrik Wenzel har en känslig blick för rollkaraktärernas inre kaos kontra alplandskapets stolta livsfarlighet. Det fina hotellets korridorer ser ut som ett fängelse, med mjuk skärpa och briljant ljussättning. En visuell undertext som heter duga. Fredrik Wenzel tycker själv att det var "fantastiskt kul" att arbeta med Ruben Östlund eftersom regissören kan se in i svärtan och göra skidsport till en metafor för att kontrollera omgivningen.

Starka rollporträtt och briljant ljussättning i all ära. För Ruben Östlund är själva situationen, vad som händer, det viktigaste.

– Situationen spelar egentligen huvudrollen i mina filmer, det är handlingen som driver utvecklingen framåt, inte karaktärernas barndom! Det är inte ett visst sätt som skapar en situation, men det är situationen som är nyckeln, säger Ruben Östlund.