Nu är hon stjärnan i ”Catwalk” som har premiär på svenska biografer den 31 januari och som även ska bli en tv-serie. Det började med ett brev. ”Hej Pär! Jag heter Emma Örtlund. Nu undrar jag om ni kan hjälpa mig att bli fotomodell för jag har drömt om detta i hela mitt liv.” Pär är Pär Johansson, grundare av Glada Hudik-teatern vars ensemble består av både ”utvecklingsstörda och normalstörda” skådespelare.

Visar galaklänningar

I augusti, efter mer än ett års förberedelser, slog Emma Örtlunds dröm slutligen in då hon tillsammans med Ida, Alexander, Nicklas och Kitty från teatern reste till New York Fashion Week för att visa upp kreationer från den svenska designern Frida Jonsvens, vars galaklänningar ofta syns på Nobelfesten.

– Vi gör detta för att vi vill visa världen att vi är unika och bra på våra olika sätt, även om vi har en funktionsnedsättning. Och vi vill visa mobbarna att mobbning inte är okej, förklarade Emma Örtlund ett par dagar innan modeshowen.

– Och för att det är kul.

Hon beskrev resan till New York med ord som ”magisk” och ”saga” men medgav även för Dagens ETC att hon var lite nervös.

– Men jag tänker att ”det här ska jag fixa” och inte tänka på mina svårigheter.

Det fanns inga tecken på nervositet när Emma, klädd i sin rosa revanschklänning, talade till publiken på panelsamtalet. En av gästerna var hennes förebild i tonåren, en person som hon fortfarande beundrar: prinsessan Madeleine.

– Vi är två prinsessor här idag, konstaterade Emma Örtlund efter att ha hälsat på Madeleine som var på plats i egenskap av hedersmedlem i styrelsen för stiftelsen Childhood USA.

Emma Örtlund förklarade för publiken att hon tycker att samhället och skolan måste vara tuffare mot mobbare.

– Jag mådde jättedåligt men det enda lärarna sa var ”bry dig inte om dem”.

Mörkt hål i historien

När Pär Johansson fick brevet från Emma var han först inte säker på vad han skulle göra med det.

– Jag önskade att hon hade drömt om att bli något annat eftersom jag inte tror att bli fotomodell är lösningen på människors lika värde, utan att man ska få vara den man är. Vi har diskuterat mycket under den här resan, om att allt inte bara ska vara i rosa och vackert utan också om motstånd och vad det gör med människor att man inte får känna att man duger.

”Catwalk” är på många sätt en feel good-film. Det betyder inte att det blundas för hur personer med funktionsnedsättningar, eller människor som bara bedömts som ”annorlunda”, har behandlats historiskt, även i Sverige.

– Rasbiologiska institutet öppnade i Uppsala 1922. Då forskade vi på utvecklingsstörda, homosexuella och samer för att hitta en ren arisk ras. Det är ett väldigt mörkt hål i svensk historia och det är inte ens för hundra år sedan. Vi vill påvisa vår historia också för att visa hur långt vi har kommit idag, förklarar Pär Johansson.

Samhällets försök att hålla oönskade människor gömda eller inlåsta uppmärksammas också i ”Catwalk”. I början av showen bär modellen Ida Johansson, som har Downs syndrom, en tvångströja som hon kämpar med och slutligen befriar sig från. Hon avslutar visningen i en gnistrande kostym, värdig att bäras på Oscarsgalan.

Mycket känslor

De fem modellerna går upp och ner för catwalken till musik av Avicii, den unga svenska house­stjärnan som tog sitt liv 2018. Genom att använda musiken från Avicii, vars riktiga namn var Tim Bergling, vill filmteamet hedra och lyfta fram de många människor som kämpar med psykiska ohälsa.

Den Hudiksvall-födda designern Frida Jonsvens har skapat bröllopsklänningar och gala­utstyrslar för många svenska kändisar. Att arbeta med ”Cat­walk” var en unik upplevelse, förklarar hon.

– Det här har varit en känslomässig berg-och dalbana, skratt och gråt om vartannat. Det här gänget som jag haft ynnesten att jobba med, de är bara sig själva och inget annat. När människor bara är sig själva och trygg i sig själv då blir det att man släpper på sin mur också. Då kommer känslorna.

Frida Jonsvens lät modellerna klippa ut bilder från magasin och göra skisser av sina dröm-outfits. Emma Örtlund började med en klänning i pastell och neon med axel­vaddar och långa ärmar, matchat med en basker. Att man gillar olika kläder är ett bra exempel på att vi alla är olika, menar hon.

– Jag gillar 80-talet väldigt mycket, det är ju jag. Och Nicklas Hillberg, han gillar Mama Mia och Abba, klänningar och kjolar, det är ju han, säger hon med hänvisning till modellkollegan Nicklas som senare skulle synas på catwalken i en skinande guldklänning med en matchande krona.

Pär Johansson pratar om att starta en folkrörelse.

– Vem ska få synas i det offentliga rummet? Jag tror inte att det här är slutet på Emmas resa, att hon kommer hit till New York som en prinsessa och möter en annan prinsessa. Jag tror att hon kommer att få en annan plattform att stå på. Alex, Ida, Nicklas och Kitty också. Dom kommer att bli förebilder för sin målgrupp. Där måste det börja, sedan måste alla fundera på vad man gör själv för att kunna påverka.