När minnesmärket för resandefolket invigs under Jönköpingsfesten medverkar Ralf Novak-Rosengren med sånger från sitt eget folks historia.
– Det kanske hade varit bättre att resa ett minnesmärke över registreringarna och förföljelserna i nutid, säger han.
Musikern och sångaren Ralf Novak-Rosengren har i tjugo år dokumenterat resandefolkets sånger, ända tillbaka till medeltiden.
Vad kännetecknar resandefolkets sånger?
– Det är en så bred genre så man kan inte säga att ”det är en typisk resandefolksvisa”. Men det är väl vemodet i sångerna; det handlar om livet, allt ifrån olycklig kärlek till att leva på vägarna.
– Vi har ju levt i Norden sedan 1500-1600-talet, så vi har givetvis påverkats av nordisk medeltid, exempelvis skillingtryck. Sedan har vi det där andra, det ryskklingande och fartfyllda, så det är en stor variation.
Särskilt mellan resandefolket och landsbygdsbefolkningen skedde det ett betydande utbyte:
– Vi var ju ett kringresande folk – även om jag inte tror att särskilt många ville leva så egentligen, utan tvingades till det av olika anledningar. Vi kom med nyheter från städerna till de små orterna, exempelvis valser och ballader. Allmogen reste inte så mycket, förutom till marknaderna.
”Man har ett sätt utåt”
Ralf Novak-Rosengren menar att det finns två sätt att leva på som resande – en följd av trakasserier.
– Man har ett sätt utåt, där man är som gemene man, har arbete och klär sig precis som alla andra. Sedan det andra, när man är med ”sina egna”. Många människor har valt att leva ett dubbelliv. Sedan finns det de som inte har gått med på det, utan har valt att leva fullt ut, säger Ralf, som sedan 18-19-årsåldern har valt att leva ”traditionellt”, exempelvis vad det gäller kläder och traditioner.
Har du blivit diskriminerad som rom?
– Ja, ofta och många gånger. Man döms i förväg, men när jag har visat vem jag är brukar ridån falla och man får höra kommentarer som ”jaha, du är ju inte sån”. Oftast har de redan en inpräntad, fördomsfull och romantiserad bild av hur man ska bete sig som rom.
Vad tycker du om att det ska resas ett minnesmärke över ”Tattarkravallerna”?
– Det är en fin gest, men det kanske hade varit bättre om man reste ett minnesmärke över nutiden. Det var inte så länge sedan de där registreringarna och förföljelserna skedde i Stockholm.