Romeo i rullstol lockar publik

Teaterns strävan är att det en dag ska vara lika självklart med skådespelare med funktionsvariationer på teaterscener, som det är med skådespelare utan funktionsnedsättningar.

– Vår dröm är att ingen ska tänka på att skådespelaren på scenen är rullstolsburen, det ska inte spela någon roll, säger Hans Sjöberg som är konstnärlig ledare, regissör och skådespelare på Teater Kattma.

För att uppnå drömmen och öka delaktigheten inom teatern och kulturen, för både skådespelare och publik, driver de projektet ”Romeo i rullstol och Julia i gympaskor”.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Det är det stora projektet som innebär att vi jobbar med gående skådespelare och personer med funktionsvariationer samtidigt, både amatörer och professionella.

Men i föreställningen ”Huset vid vägens början” som nu repeteras är de flesta, till skillnad från tidigare uppsättningar, rullstolsburna.

– Det är 14 personer som är med i den aktuella föreställningen och på scenen kommer det att vara elva rullstolar. Det är ganska tajt på en teaterscen med vändningar och sortier. Men vi ville ge den här chansen till våra mest aktiva medlemmar.

Det är många som vill vara med i teatergruppen berättar Hans Sjöberg.

– Tyvärr har vi inte plats för alla och därför gör vi även workshops dit alla får komma. Vi arbetar främst med rörelsehindrade, både personer med medfödda rörelsehinder och de som blivit rullstolsburna senare i livet, som vill ha den här möjligheten att vara med och spela teater.

”Positiv respons”

Om visionen att en rullstolsburen skådespelare ska kunna spela teater på samma villkor som gående är Hans Sjöberg både positiv och negativ.

– I grunden är jag positiv. Vi har mött så mycket positiv respons och det kommer mer och mer publik på våra föreställningar, inte bara för att titta på folk i rullstol eller för att de vill se en freakshow. De kommer för att de vill gå på en teaterföreställning.

– Men i dagens läge är det väldigt svårt, det går långsamt framåt. På scenskolan kommer man inte ens in som rullstolsburen och i nio fall av tio där skådespelaren ska sitta i rullstol så spelas rollen av en gående. Om inte jag varit etablerad inom teatern långt innan jag hamnade i rullstol hade jag haft väldigt svårt att slå mig in i den här branschen.