– Jag tror både jag och Folkteatern var väldigt fascinerade av konceptet med ”den galna kvinnan på vinden”. Det är på något vis arketypen som finns i ”Jane Eyre” och säger något om den kvinnliga potentialen som skjuts undan och boxas in på olika sätt, säger hon under en paus i repetitionerna.
Förlorar sina föräldrar
Boken handlar om Jane, som förlorat båda sina föräldrar, tvingas bo hos sin morbror och hans elaka fru och får en kärlekslös uppväxt. Hon blir så småningom mer eller mindre utkastad och efter många turer träffar hon den förmögne Mr Rochester. De blir kära och ska gifta sig, när det framkommer att Rochester redan är gift med den galna kvinnan Bertha, som han spärrat in på vinden.
– Jane Eyre är en tjej som har alla lågstatusmarkörer som går att få i ett samhälle, eller i alla fall i samhället av sin tid, kämpar emot dem och för ett slags självutnämnt anspråk på att få ta plats. Men omvärlden säger att den platsen har hon inte rätt till. Jag tror att den frågan klingar starkt i många, i varje fall hos mig själv. Jag tror att det är många kvinnor som känner igen den problematiken. Håll dig i hörnet, prata inte för högt i klassrummet och alla andra saker som säger åt tjejer att ta mindre plats.
Ser sin rätt
Jane ser sin rätt att ta plats som självklar och förundras över att möta en värld som säger motsatsen.
– Det vi följer är hennes anspråk på plats, tills hon till slut har rensat hela scenen och allt det vi i scenografin har använt för att skapa markörer för societeten, samhällshierarkin och strukturen. Det är när hon har rensat undan allt det där till en svart box där inga regler gäller som hon kan möta Rochester igen och försöka förmedla nya spelregler där hon har tillgång till spelplanen, säger Ragna Wei.
I pjäsen har Bertha, den galna kvinnan på vinden, getts större utrymme.
– Bertha är i den reella historien Rochesters fru som han påstår har blivit galen. Men i boken har vi bara Rochester blick och definition av det. I den här versionen så har Tone Schunnesson gett Berta en egen röst. Så vi växlar perspektiv, säger Ragna Wei.
Flera sätt att se på Bertha
Bortom just den reella historien finns det flera sätt att se på karaktären Bertha, menar hon.
– På så sätt är hon den frustrerade, mörkare sidan av Jane, som också stängs in och förvägras rum, anspråk och tillgång till samhället. Så Berthas vrede är även Janes vrede. De speglar varandra.
I romanen går Brontë ganska djupt in i historien om Janes barndom. Där händer det bland annat att även Jane spärras in. Det barndomstraumat återkommer pjäsen till flera gånger. Därför finns också Jane som barn med på scen. Men även Janes inre liv och tankar gestaltas, så det finns tre Jane i pjäsen.
”Hennes plats”
Jane som barn, spelas av Helmon Solomon. Speglingen av henneI, den inre Jane, spelas av Andrea Wdwards och i rollen som den faktiska Jane syns Emma Österlöf. För henne finns det mycket att ösa ur i hur hon ska gestalta sin karaktär.
– Alla de här upplevelserna av begränsning eller att inte bli tagen på allvar och bli marginaliserad tar sig lite olika uttryck beroende på vad hon blir utsatt för. Ibland, rent sceniskt, handlar det om att reflektera över det, i bland resulterar det i att man kastas tillbaka in i mardrömmen.
Hon tror inte att Jane drivs fullt så mycket av någon slags revanschlystnad som man kan tro.
– Jag tror inte hon är så medveten om att det är det det handlar om. Det är mer att hon tycker att den här platsen är lika mycket hennes som någon annans.
”En jävla kamp”
”Romantik och feminism” har använts som ledord i beskrivningen av Folkteatern Jane Eyre, och det tycker både Ragna Wei och Emma Österlöf är rätt passande.
– Det summerar upp det ganska bra. Pjäsen reflekterar nog många människor upplevelse av att träffa någon och falla pladask, och att den personen sedan stör eller triggar alla ens jobbigaste punkter. Sedan blir det en jävla kamp kring hur fan man ska relatera till varandra, säger Ragna Wei.
– Och även en egen kris. Hur ska jag förhålla mig till att jag är egen, men att vi är ett vi? Hur ska det gå ihop, fortsätter Emma Österlöf.
