Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Sociologen Emma Engdahl har tittat närmare på fenomenet, som ser ut att växa.

– Biblioterapi används på ett flertal olika sätt. Ett av de vanligaste sätten är att när man blir sjuk så får man material att läsa om sin sjukdom, samt tips på litteratur. Det kan vara mer biografisk litteratur, människor som har skrivit om att leva med den sjukdom som patienten har. Men det kan också vara ren information, berättar hon för ETC.

– Det som har intresserat mig är däremot kreativ biblioterapi där man använder skönlitterära verk för att få människor att må bättre och att bli friska från olika typer av emotionsrelaterade eller psykiskt relaterade sjukdomar. Till exempel depression, man använder det även för folk som lider av mildare former av alkoholism. Där har det visat sig vara väldigt effektivt att läsa just skönlitteratur, framför allt om man kan identifiera sig med romanfigurerna. Att man i ensamhet har en dialog med romanfigurerna och på så sätt kommer i kontakt med sina känslor och sin kropp på ett sätt som man inte har fått på andra sätt.

Tanken om läsande som läkning har rötter långt bak i tiden.

– Aristoteles var ju en av de stora förespråkarna av det vi idag kallar biblioterapi. I det antika Grekland var biblioteken som en helig plats, dit man kom för att hela sig själv. Så långt tillbaka som vi har källor så har man sett på litteraturen som läkande och helande. Aristoteles menade att litteraturen var själens läkemedel, berättar Emma Engdahl.

Biblioterapin har varit etablerad länge i bland annat Finland och Storbritannien. I Storbritannien har bokcirklar visat sig ha effekten att personer som deltagit har kunnat minska mängden vårdbesök. Det finns forskning som visar att välbefinnandet hos de som deltar ökar, i alla fall kortsiktigt. En studie från Göteborgs universitet 2013 visade att kvinnor med utmattningssymtom påverkades positivt av att läsa skönlitteratur.

– Det finns mycket beprövad erfarenhet. Men det saknas stora, tunga vetenskapliga jämförelser mellan grupper som får biblioterapi och andra grupper som får andra typer av vård eller terapi, säger Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet och en av föreläsarna på 7,5-poängskursen ”Det biblioterapeutiska arbetssättet”, till tidningen Biblioteksbladet.

Emma Engdahl tror att fenomenet har all möjlighet att växa.

– Det börjar tas mer på allvar än tidigare. Jag tror att man kan tänka att det är flummigt rent medicinskt, vi skriver hellre ut mediciner. Lider du av psykisk ohälsa i Sverige idag får du kemiskt terapi som första steg. Det borde inte vara första steget. Jag tror att biblioterapi kommer att bli större. Speciellt om man kan hitta utbildningsformer för det, och om man hittar ett sätt att evidensbasera det som behandling. Då kan man verkligen lyckas på bred front.

– Det som poesiterapi, eller kreativ biblioterapi, kan göra som inte medicin kan, är att man gör patienten aktiv själv för att få en ny förståelse av sig själv. En förståelse som fungerar för att ta sig an utmaningar, som till exempel att leva med en kronisk sjukdom eller att ha förlorat ett ben. Man brukar prata om empowerment, litteraturen kan verkligen ge det. När livet plötsligt är på ett annat sätt och man måste hantera det och attackera problemen på ett nytt och kreativt sätt, medicin kan aldrig göra det.

Borde läkare kunna skriva ut romaner på recept?

– Absolut, det tror jag skulle vara jättebra. Men jag tror att det är viktigt, precis som när man skriver ut kemiska preparat, att man får återkoppling.

Emma Engdahl, som tidigare forskat om självhjälpslitteratur och skrivit boken ”Konsten att bli sig själv”, tror dock att man ska undvika just självhjälpsböcker inom biblioterapi.

– De är ofta utformade som manualer. Vad du behöver göra för att bli bättre och friskare. Det blir ingen vila från vare sig sjukdomen eller livet, utan något kravfyllt och stressande. Skönlitteraturen fungerar annorlunda. Den blir en samtalspartner, som inte talar om för dig vad du ska göra eller vem du är.

Biblioteken famlar ju lite just nu efter vilken roll de ska ha i samhället. Skulle de kunna bli platser som bidrar till samhällets hälsa och välmående tror du?

– Det man gör då är ju att gå tillbaka till rollen biblioteken hade under antiken. Platser dit man kan gå för att hela sig själv. Där litteraturen är själens läkemedel. Det kanske vore något för bibliotekarier att bli legitimerade poesiterapeuter. De har en fördjupad kunskap som är väldigt viktig, som psykologer kanske inte har, om hur världsöppnande litteraturen kan vara.