Hennes tidigare serieböcker kännetecknas av hennes karaktäristiska figurer som vrider på politiska företeelser med en direkt och näst intill aggressiv ton. Hon har gett sig på ämnen i vår individualistiska samtid, slagit hål på kapitalismens tillväxtvurm och skildrat det sjunkande människovärdet i ett kundsamhälle. Allt med en dråplig och drastisk humor.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Började som ett sidoprojekt
I ”Blixt från oklar himmel ”är formen annorlunda, tilltalet mer öppet och på rim. Egentligen skulle hon göra en annan bok mer i linje med hennes tidigare, men hade svårt att hitta inspiration. Rimverserna började som ett sidoprojekt som hon publicerade på Instagram där de snabbt fick stor uppmärksamhet och positiv respons.
– Med de första dikterna var det att jag egentligen skulle göra mina vanliga serier men fastnade i att tänka på vad orden som jag skulle rita om rimmade på, som civilisation och champinjon. När jag hittade en form och ett flöde började jag tycka om dem mer och mer. Jag ville att de skulle kännas genomarbetade. I många av mina serier har jag också tagit ett egentligen ganska dumt skämt men gett det mycket omsorg. Det händer något i den processen som jag tycker är intressant, att ta en banal idé på allvar och se var det kan landa.
”En bussfärd, en arbetsmarknadsåtgärd, en inre värld”, ”Ett världskrig, en skogsstig, champions league”, ”En gammal filosof, en klimatkatastrof, Sturehof”.
Alla dikter är uppbyggda kring tre ord som rimmar tillsammans med bilder målade i akvarell som gestaltar orden.
– Jag inspirerades av pekböcker för barn och ville sortera verkligheten på liknande sätt fast för vuxna. Jag har tänkt att boken ska fungera lite som ett uppslagsverk och försökt täcka in så många områden som möjligt. Jag har alltid tyckt om att arbeta med in- och utzoomningar, att ta en allmän företeelse och sätta det i ett helt annat sammanhang.
Även om ”Blixt från oklar himmel” ger mer utrymme åt läsarens tolkning kommer de som läst hennes tidigare böcker känna sig hemma i bilderna som bär Sara Granérs tydliga språk. Ordet ”ett svek” illustrerar hon med en flyktingbåt bakom en taggtrådsmur som ignoreras av figurer i kostym.
– Jag kan känna en vanmakt i hur man ska kommentera samtiden och världens skeenden. Istället för att argumentera har jag sammanfattat det som händer vid Europas gränser med ett ord. Det är ett svek och det rimmar på ek. Båda orden är från verkligheten och de får samma utrymme. Bilden av ett svek är lika sant som att ett apelsinskal ser ut som ett apelsinskal. Jag lägger det på samma nivå och tar mig rätten att påtala en sanning utan att behöva argumentera för den.
”Behöver prova andra tonarter”
Hon förklarar det som att hon hade en ”grandios tanke” om att kategorisera verkligheten à la Carl von Linné.
– Jag hoppas dikterna kan fungera på olika sätt, i vissa finns tydliga samband medan jag i andra vill komma åt en känsla. Hur till exempel en dum stillhet kan infinna sig när man känner sig väldigt ledsen. En vägkon kan tillexempel upplevas så totalt meningslös om man går igenom en separation. Det finns en ensamhet i den stumheten som jag hoppas man kan känna igen sig i.
Har det varit läskigt att lämna över mer av upplevelsen till dina läsare?
– Dikterna är ju lite konstiga och kanske inte vad mina läsare förväntar sig och det kan vara läskigt. Men det är viktigt för mig att våga utmana min egen form. Jag behöver prova andra tonarter för att inte stagnera i mitt skapande. Jag hoppas såklart att folk ska tycka om boken och få associationer som utmanar seendet.
