Den stora träskylten över dörren uppger att restaurangen etablerades 1965, vilket är något förbryllande. Men det har sin förklaring i att ägarens farfar grundade en restaurang i en sydvietnamesisk storstad det året. Nam Do betyder just stor stad i söder, ja, som Malmö, upplyser servitrisen oss.
Lokalen är stor och i sig själv intetsägande. Man har målmedvetet inrett med detaljer som ska skapa atmosfär från sent sextiotal, tidigt sjuttiotal: några färgglada fågelburar och fönsterluckor, ett litet altare med en knallröd Buddha. Telefontrådar löper kors och tvärs i taket och väggarna pryds av gamla svartvita fotografier. Det är ett bra försök och känslan blir lite mer urban än vårt vietnamesiska stamhak Asien på Ystadgatan. Här finns också en stor innergårdsservering som säkert lockar publik varma sommardagar och kvällar.
Även maten är mer stad än land i sin presentation. De flesta rätterna kommer inslagna i brunt papper, som om de serverats från gatuköksvagnen som står uppställd vid bardisken.
Menyn omfattar ett tjugotal rätter, vilket gör den förhållandevis lättöverskådlig. Här finns vårrullar förstås och de klassiska nudelsopporna, pho, men också burgare med nötkött, lax eller tofu.
Omfångsrik mixtallrik
Vi börjar med en sallad på räkor och grönsaker (69 kr) och en mixtallrik för 189 kr. Salladen är indränkt med en salt och syrlig fisksås och smakar bra. Mixtallriken hade varit tillräcklig som förrätt för två personer. De risnudel- och grönsaksfyllda färska sommarrullarna är väldigt försiktiga i smaken, men med soja- och jordnötssåsen till får de ett behövligt lyft.
Fyra friterade vegetariska vårrullar gör sitt jobb utan att vi kan anmärka på dem, men också utan att vi minns dem när de väl är uppätna. Här finns också en skål friterad sötpotatis. Sötpotatisen har inte den förväntade frasiga ytan och vi gör också misstaget att doppa bitarna i den medföljande ketchup- och majonnässkålen. Den skarpt syrliga, feta smakkombinationen gör att de subtila smakerna från det övriga på tallriken raderas ut. Plötsligt befinner vi oss verkligen i ett gatukök, komplett med den flottigt ångerfyllda känslan man får när man just satt i sig en alldeles för stor portion sladdriga pommes med Felix tomatketchup.
Nåväl, vi torkar fettet av fingrarna och sitter och väntar en god stund på huvudrätterna. Här är en hel del gäster, men inte så att köket borde gå på knäna. Slutligen kommer i alla fall in en nudelsoppa med biff (119 kr) och crêpes för 139. Nudelsoppan är försiktigt kryddad, men buljongen har den rätta, runda mustigheten. Med lite tillsatt chilisås blir det mer skjuts i smaken. En tallrik med kryddgrönt att strö över kompletterar. Ofrånkomligen jämför vi med samma rätt på Restaurang Asien. Avgörande är det kryddgröna, som på Asien kommer i en aromatiskt doftande korg välfylld med friska blad av basilika och mynta och med den lilla saxen att klippa det hela över nudelsoppan med. Vi längtar efter den när vi ser den lilla tallriken med blad, där dessutom myntan och koriandern saknas.
Lockande för ögat
Crêpes är en stor pannkaka, här fylld med mungbönor, böngroddar och kycklingfilé. Den ser mycket lockande ut på tallriken. Men, kanske är det för att den där ketchupen innan dödat smaklökarna för den halva av Matpatrullen som valt rätten, känns ingen smak alls förutom det brända från pannkakans yta. Bitarna av kycklingfilé är torra och hela anrättningen liksom växer i munnen. Det finns en skål med sås att doppa i, men den är å andra sidan skärande sötsyrlig och kombinationen blir allt annat än harmonisk.
Vi lämnar Nam Do med den bestämda känslan att vi inte kommer att komma tillbaka. Konceptet känns just som ett koncept, ett slags retrotripp för sakens skull. Och så finns det ju alternativ som är mer kärleksfullt omsorgstagande om det vietnamesiska köket.
