Ur andra synvinkeln: Du vill spela hjälte, du samlar på vapen, du har inte blivit den du drömde om, du har utsatts för mobbing, du bor hemma hos mamma, du tycker att polisen och du som ordningsvakt i stora drag gör samma jobb, du har gått över dina befogenheter på tidigare arbetsplatser, du ”upptäcker” en bomb men när den briserar står du precis rätt för att inte skadas.

Vilken historia är den sanna?

Misstankarna vänds

Richard Jewell (Hauser) är en hjälte i tre dagar – sedan vänds FBI:s blickar mot honom som misstänkt för bomben i Centennial Park, som dödade två personer och skadade över hundra. Samtidigt hängs han ut i pressen som den troliga förövaren, fast det ärligt talat inte finns särskilt mycket att gå på.

Poliserna utnyttjar hans förtroende för auktoriteter och lurar honom att samarbeta fast han borde ha fått en advokat för länge sedan. Så småningom störtar den där advokaten (Rockwell) in, shortsklädd och inte alls specialiserad på brottsmål – men en underdog som är redo att kämpa för sin klients rättigheter. Vid Richards sida finns också mamman Bobi (Bates), som precis hinner vara stolt som en tupp innan hon står vanmäktig inför hur medierna och polisen jagar hennes son med full kraft och fula metoder.

Krävs nytt grepp

Verklighetsbaserade filmer om den ensamma medborgarens kamp mot storföretag/rättsväsende/medierna har vi sett förut. Vad är nytt den här gången? Inte mycket, dessvärre. ”Richard Jewell” följer den bekanta dramaturgin och överraskar föga.

För att en sån här historia ska lyfta krävs en twist, en spänd båge, ett nytt grepp. För den som minns Clint Eastwoods succéer, som ”Million Dollar Baby” (2003), ”Mystic River” (2004) och ”Broarna i Madison County” (1995) är det här en nostalgitripp som inte motsvarar förväntningarna. Det är förutsägbart och stundtals riktigt långsamt.

Dessutom har Eastwood och hans manusförfattare Billy Ray gjort väldigt grunda kvinno­porträtt. Mamman Bobi är madonnan medan Kathy Scruggs, journalisten som avslöjade att FBI utredde Richard Jewell som misstänkt, porträtteras som hänsynslös, uppmärksamhetstörstande och någon som skulle ligga med en källa för att få en bra story. Detta har flera amerikanska medier uppmärksammat – och hennes kollegor på tidningen Atlanta Journal-­Constitution menar att hon för det första aldrig skulle ha gått sängvägen, för det andra fram till sin död plågades av att hon hade medverkat till att hänga ut en oskyldig man. Att då göra henne till den sexiga demonen i den här historien är rätt osmakligt och kanske säger mer om den åldrade Eastwoods kvinnosyn än om den faktiska reportern.

Övertygande skådespel

Den enda behållningen är skådespeleriet. Doldisen Paul Walter Hauser är perfekt i huvudrollen, och förmedlar övertygande Richards vilja att göra gott – den som får honom att hjälpa poliserna att bygga fallet mot honom. Kathy Bates Oscarsnominerades välförtjänt för rollen som mamman och Sam Rockwell gör ännu en berömvärd rolltolkning.