Våren 2018 kom Ulf Lundell ut med ”Vardagar” som ett år senare fick en uppföljare med ”Vardagar 2”. Båda volymerna, särskilt den första, blev genomgående hyllade bland kritikerna, ja, så pass i samlad trupp att det kändes lika konspiratoriskt orkestrerat som när Lundell av nästan enig kritikerkår obönhörligen ansetts höra hemma ute i kylan.
Själv tycker jag att Lundell med Vardagar 1 och 2 varken lyfte eller sänkte sig som skönlitterär författare. Även om Lundell med Vardagar 1 och 2 nog överraskade många med att vara en vital samtidskommentator, så har Lundell med stadiga jämna mellanrum och mer än de flesta ständigt kunnat skriva och få ur sig litterärt läsvärda böcker, och för all del alltid varit en vital samtidskommentator.
När Lundell nu utkommer med ”Vardagar 3” börjar det närmast verka som en slags årligen återkommande tradition som Lundell bjuder oss på. Som vanligt är det Lundells dagboksanteckningar från föregående år som vi får ta del av.
Båda första delarna var oerhört underhållande, jävligt rolig och befriande läsning. Befriande på så viss att de på ett så personligt och samtida osvenskt sätt tog bladet från mun, så klart ofrånkomligt när det kommer till Lundell, gällande inte bara den egna tillvaron och det mänskliga varandet men också om det rådande samtida läget runt omkring både i Sverige och resten av världen.
Håller det lika bra för läsning den där här gången då? Innan läsning av ”Vardagar 3” hade jag den inte helt rättvisa misstanken att luften den här gången nog torde gått ur kvalitetsmässigt. Liksom vem klarar konststycket att återigen langa fram nästan 900 sidor dagboksanteckningar utan att bara bli tjatig eller monotont småputtrig? Och nu måste väl ändå Lundell mer enbart lockats av bekvämligheten i mediet dagboksanteckningar än att ha något övrigt att tillföra som kan vara intressant för mig som läsare?
”Vardagar 3” är den svagaste i serien, det står mig klart efter läsning, men boken saknar samtidigt knappast samma litterära spänst som de tidigare böckerna. Svagast så till vida att upprepningarna den här gången hopar sig då Lundell ständigt sparkar in av honom själv redan öppnade dörrar från de två tidigare böckerna. Å andra sidan, en inte helt dålig bedrift att lyckas sparka in av en själv för egen maskin redan öppnade dörrar.
Hur som. Vad Lundell tycker om USA, privatiseringarnas härjningar, Svenska Akademin, klimatet, tv-programledare etc. är intressant åsiktsmässigt, men rent skönlitterärt blir det här dock mycket tom rundgång sen de två tidigare böckerna.
Styrkan den här gången ligger i hans fortsatta betraktelser av det stora i det lilla och omvänt, naturen, skapandets vedermödor och turnélivets pulserande och havererande. Just det senare är ett stående inslag i ”Vardagar 3 ”till skillnad från de två övriga böckerna i serien. I ”Vardagar 3” befäster Lundell också stämningar som jag haft vid läsning av de två tidigare delarna, nämligen vilken inspiration dessa böcker är till den egna individuationsprocessen och vilken resonans de ger i den egna ständiga hemlängtan ur livstraumats exil. På så viss kan jag inte annat än att tycka att Lundell åter igen bjuder på stor litteratur.
